2020-04-21

Brev från Berlin: ingenmansland

Eva Paulsen är det senaste tillskottet hos JWHF team av krönikörer! Eva är frilansjournalist, copywriter och fotograf med rötterna i Malmö. 2008 flyttade hon till Berlin och har under de senaste decenniet flitigt rest runt i världen och levererat livsöden, nyheter och content till över 150 tidningar, magasin, företag och agenturer. Hon är också medgrundare av det kvinnliga kreativa nätverket Shevolution. Efter ett lite längre stopp i Singapore är hon återigen tillbaka i Berlin, nu som nybliven mamma. Hos JWHF delar hon med sig av sin favoritstad, resor och livet i det stora hela – i en direkt brevväxling från Berlin. 

 

Brev från Eva Paulsen

”Så nu blir det inget brev från Berlin utan ett brev från ingenstans”

 

Men hej! Nu var det ett tag sedan. Hur läget är i Berlin just nu? Ja, det undrar jag med.

Nu är det nämligen över en månad sedan som vi packade vårt skrala handbagage och reste till Malmö för en vecka. Var det tänkt. Istället stängde Danmark gränserna och vi blev kvar. Hade vi kunnat resa tillbaka om vi verkligen velat? Kanske. Istället beslöt vi oss för att stanna och rida ut stormen där jag har min familj och där vi har mer plats, mer natur och – skulle det visa sig – betydligt mer rörelsefrihet. Mina vänner i Berlin rapporterar om hundratals meter långa köer till butiker, stängda kaféer och restauranger och som bekant och förbud mot att vistas ute fler än två personer tillsammans. Mildare restriktioner än i många andra länder, men ändå.

Så nu blir det inget brev från Berlin utan ett brev från ingenstans, känns det som. Det är en märklig tid. Någon skrev någonstans att de hela tiden slits mellan känslan av att underreagera och överreagera. Precis så känner jag. På den sparsamt befolkade lilla ön där vi befinner oss är det så lätt att glömma bort världen utanför. Den typiska dagen som föräldraledig ser liksom inte så annorlunda ut. Och så öppnar man telefonen och BAM. Plötsligt örfilas man åter av insikten om att lite slarv med avståndet på matbutiken kan innebära en dödsdom mot ens föräldrar. Hur relaterar man ens till det? Hur förhåller man sig till oron över ekonomin, den mentala hälsan, ens egen, ens vänners?

 

”Så jag gör vad jag jag mäktar med”

 

Vi har det ändå bra, gud vad vi har det bra. Skillnaden mellan att sitta i ett hus på landet med bastu, kamin och skog och sjö runt knuten gentemot i en tvåa på femte våningen utan hiss i en nedstängd stad är att vi faktiskt inte har försökt ha ihjäl varann. Än. Det kan jag inte föreställa mig hade varit fallet om vi varit kvar i Berlin. Märkligt nog har det hittills också fungerat strålande att dela hushåll med föräldrarna, verkligen inte ett givet scenario. Ja, jag saknar att ha mina grejer runt mig och att kunna välja mellan fler än två ombyten. Kanske en liten vårjacka skulle sitta fint, mina nya solglajjor, datorn, en favvo-kaffekopp. Men det jag saknar mest är en vardag som inte längre existerar. Det Berlin jag skulle vilja vakna upp i imorgon är lika långt borta för dem som faktiskt befinner sig där som det är för mig.

Så jag gör vad jag jag mäktar med. Försöker läsa lagom med nyheter och inte fundera för mycket över när saker och ting ska gå tillbaka till det normala igen. Eller om saker och ting går tillbaka till det normala igen. Nu lunkar jag på, här på ön. Svettas lite i bastun, promenerar ner till sjön. Spanar på rådjur i gryningen med min nyvakna bebis på höften. Vandrar på knastriga stigar mellan bokträd och tallar. Läser böcker och lyssnar på mammas nynnande när hon torkar av spisen. Kanske inte som det var planerat, men kanske det bästa vi kunde få just nu.

Om du behöver en paus från nyheterna – här kommer fem tips på saker att konsumera på sociala medier:

@thelaminimalist – En behöver inte bli lika hardcore som Annie med minimalistiskt leverne men en kan ABSOLUT ta till sig guldkornen i hennes feed som lär ut det mesta du behöver veta om att rensa ut, budgetera och leva med lite mer framtidstänk. Har du tid och ork så varför inte rensa garderoben, eller hela ditt hem, på saker du inte behöver? Garanterat skönare att hänga hemma sedan, för alla inblandade. Plus kan vara fint att påminna sig om att vi har en framtid som kommer att vara helt annorlunda än den situation vi befinner oss i nu. Och den är det ju värt att investera i.

Känner du att du kanske behöver rensa mer i huvudet än i hemmet just nu så är The Holistic Psychologist ett av mina bästa nyfunna konton. Dr Nicola LaPera har ett sätt att förklara relationer, beteenden och mekanismer på ett sätt som gör saker väldigt tydliga och lätta att ta till sig. Jag vill gå så långt som att säga att detta kontot kan vara en av anledningarna till att husfriden fortfarande råder här hemma…

Kroppen då? Där är och förblir min go to Yoga with Adriene. Gratis, mysigt, enkelt och på något vis personligt, trots att hon har miljoner följare. På Adrienes youtubekanal finns massor av yogavideor att välja mellan med olika grader av specificitet, vare sig du vill ha sju minuter som fokuserar på ryggen eller 45 minuters poweryoga, typ.

Ett konto jag följt sedan innan Jenny delade med sig av sin expertis i vår cykelsynkningsguide Bloody Yes! är Vulverines. Vad den här kvinnan inte vet om menscykeln och varför du har mensvärk eller PCOS eller ömma bröst eller vad du nu lider av – för vi är ju så många som lider! – är inte värt att veta. Det här behöver DU veta. I alla fall om du är biologisk kvinna som har mens.

Och till sist, lite feelgood. Ett tips som är två, faktiskt. Upworthy och Tanksgoodnews finns till av en enda anledning, för att sprida goda nyheter i denna svåra tid. Varning för att du kommer att ha svårt att släppa storgråtsemojin.

 

 

 

6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.