2020-02-06

Helen Ekeroth om: författarmyten vs verkligheten

 

Författare är ett av de där drömjobben som kanske inte ens ses som ett riktigt jobb. För att ägna hela dagarna åt att skriva är ju som att få utöva sin hobby och få betalt för det. Som att egentligen slippa jobba och bara göra det en tycker är kul. Eller? Och vi tänker kanske på det litterära geniet som skapar i en vindsvåning eller deckardrottningen som verkar tillbringa mer tid på event och galor än med att skriva.

När jag började skriva under min tredje föräldraledighet, så skedde det sena kvällar och nätter (och i hemlighet, inte ens min man visste om det). När jag började jobba igen så var det efter det vanliga jobbet, hämtning på förskola och skola, middag och nattning av tre barn som det fanns lite skrivtid. Men då var det en hobby och jag skrev när skrivlusten pockade på. Jag lyckades skriva ett helt, men ack så dåligt, manus på detta sätt. Men! Inga manus skrivs i onödan, utan de gör att du utvecklar ditt skrivande.

 

”Författare som dubbeljobbar jagar hela tiden skrivtid”

 

Idag är det båda annorlunda och precis som innan. Annorlunda för att författandet nu är mitt andra jobb och inte en hobby. Precis som innan eftersom jag fortfarande arbetar heltid på mitt vanliga jobb. Lite galet att dubbeljobba, så räddningen vid deadlines till förlaget är ibland att ta semester eller tjänstledigt ett par dagar eller en vecka. 

Trots att skriva böcker är ett jobb som tar mycket tid, så upplever jag att det av en del inte riktigt ses som ett jobb. Det är ju liksom lite för kul för att vara det och kanske inget jag seriöst kan satsa mer tid på. Dessutom är det svårt att tjäna så mycket pengar på sina böcker att en faktiskt kan leva på det. Författare som dubbeljobbar som jag, jagar hela tiden skrivtid och många som är författare på heltid lever med en ekonomisk osäkerhet, där arbetsstipendium kan vara räddningen. Ekvationer som allt för ofta leder till utmattningssyndrom.

 

”Verkligheten är att mitt författarliv till ungefär 95 procent handlar om att sitta i mjukiskläder hemma och skriva”

 

Jag kan drömma om att vara författaren som skapar hela dagarna. Skriva på café och dricka den ena koppen te efter den andra. Och cafépersonalen vet vad jag vill ha för jag sitter där så ofta. Precis som J K Rowlings, som satt och skrev första boken om Harry Potter på Elephant House i Edinburgh. Eller kanske drömmer jag om att vara den kända författaren som syns i TV-soffan och drar storpublik på Bokmässan. Verkligheten är att mitt författarliv till ungefär 95 procent handlar om att sitta i mjukiskläder hemma och skriva. Det är ett ensamt jobb att skriva böcker och ofta långt ifrån den glamorösa eller romantiska bild många har (och som jag kan komma på mig själv att vilja ha). 

De gånger jag är författaren som syns är få, men roliga! Det är när jag ser mig själv och boken i tidningar och kataloger, på boksläpp, signeringar eller event där jag får prata om mitt skrivande och min bok som det känns som om jag är författare på riktigt. 

Varför vill jag ens fortsätta skriva, kanske du tänker efter denna glåmiga bild jag målar upp. Svaret är enkelt: jag vill inget annat än att skriva! Historierna pockar på och vill bli berättade. Och när jag löser hur en dialog eller scen ska utspela sig är det den största belöningen och oerhört tillfredsställande. Jag är trots allt i en fantastisk situation, för jag har ett förlag som vill ge ut mina böcker. Och jag kommer fortsätta att ha målsättningen att få mer tid till mitt författande i framtiden. 

P.S Månadens boktips!

För dig som inte redan slukat Klubben av Matilda Gustavsson, läs den! Gustavsson fick Stora journalistpriset för sitt avslöjande av Kulturprofilen, vilket fick Akademien att krackelera. Boken avslöjar en dold värld av sexuella trakasserier och övergrepp, maktmissbruk och tystnadskultur.

 

 

7

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.