Visste du att hur du helst vilar upp dig är ett medfött personlighetsdrag? Lika okuvligt förutbestämt som din ögonfärg. Kanske kan den här texten få dig att hedra din typ av vila lite extra.

Till viss del har vår preferens för återhämtning att göra med huruvida vi klassar oss som extroverta eller introverta. Är du osäker på vart du hör hemma? Ett simpelt sätt att avgöra är på hur du helst återhämtar dig. Extroverta tankar sin huvudsakliga energi i sociala sammanhang, omgiven av människor. Introverta kan vara lika sociala på fest men tankar sin huvudsakliga energi i avskildhet. Självvalt solokvist.

Återhämtning är värt att tala mycket om då det biter bra på vår tids folksjukdom, stress. Stress är inte per definition en fiende, tvärtom, det toppar temporärt formen och vi behöver ett litet påslag av stresshormonet kortisol för att ens komma upp ur sängen om morgonen. Det är den ständiga stressen, anspänning utan avslappning, som gör oss sjuka. Fint då att veta hur man bäst återhämtar sig. Att lära känna sina behov av avkoppling i detalj och hedra dem utan skam.

”Små knep som stillar nervsystemet på daglig basis gör stor skillnad”

Först bara kort om när man bör återhämta sig; före och efter anspänning, varje dag. Man kan alltså inte skjuta återhämtningen framför sig. Inte till semestern, inte till helgen, knappt till kvällen. Känns dagens schema smockfullt så peta åtminstone in en micropaus; några extra djupa andetag i avskildhet eller en kopp kaffe på trappen. Små knep som stillar nervsystemet på daglig basis gör stor skillnad.

Högkänslighet är ytterligare ett intressant medfött personlighetsdrag att addera till sin redan introverta eller extroverta läggning. Av alla högkänsliga är ca 70% är också introverta medan 30%, lite förvånande, är extroverta. På engelska används begreppet HSP; Highly Sensitive Person.

Att vara högkänslig är att ha extra finkalibrerade känselspröt. Högkänsliga har en medfödd förhöjd uppmärksamhet på sin omgivning. Detta sker helt utan ansträngning. I negativa termer beskrivs det ibland som att man “saknar filter” – att “allt” går in. Och det stämmer på sätt och vis, andras sinnesstämningar är enkla att avkoda. Du ser lätt vad andra, eller situationen, behöver. Du bearbetar dessutom dina upplevelser på ett djupare plan vilket gör att du i regel lär dig snabbare och kan göra nya och kreativa kopplingar som andra kanske skulle ha missat. Att fritt spåna ideér är enkelt för dig.

”Att vara HSP är ett mynt av hög valör, livet är lite extra svängigt, på gott och på ont”

Högkänslighet är lika vanligt förekommande hos män som hos kvinnor och femtedel av jordens befolkning berörs. Tillräckligt många för att det ska vara lätt att finna likar och tillräckligt få för att uppleva sig vara i minoritet. Fyra femtedelar av jordens befolkning förstår ju, rent krasst, inte alls varför just du reagerar så starkt som du gör. Många högkänsliga har därför fått de välmenta men klumpiga råden om att “inte vara så känsliga” eller “inte bry dig så mycket” under uppväxten.

Att vara HSP är ett mynt av hög valör, livet är lite extra svängigt, på gott och på ont. Baksidan är den ofrånkomliga överstimulans, trötthet och mättnadskänsla du lätt känner av i stimmiga, eller helt vardagliga situationer. Som en långdragen middagsbjudning eller en vanlig sketen  onsdag i kontorslandskapet. Får den högkänsliga inte dra sig undan, komma till ro och påbörja sorteringsarbetet när hen behöver, ja då förvandlas denne ganska behagliga typ till en inte-så-trevlig-människa. Minst sagt.

”Att känna sig överstimulerad är inte en behaglig känsla”

Själv räknar jag mig som både introvert och högkänslig. Fördelarna är många. Lite extra skärpa i livet tackar jag inte nej till, i mina kreativa arbeten har det varit själva förutsättningen för att förstå och förverkliga också de flummigaste av briefer. Nackdelarna är färre men också de ganska stora. Att känna sig överstimulerad är inte en behaglig känsla. Ibland har jag misströstat och tänkt att jag “aldrig mer” ska tacka ja till än det ena, än det andra.

Men som Patrick Swayzes karaktär säger i Dirty Dancing: “No one puts Baby in the corner” Inte ens jag själv. Det klart introverta och högkänsliga också kan interagera. Om de sker på deras premisser.

Fem exempel på hur jag reglerat mitt engagemang i tid:

1. På låg- och mellanstadiet lekte jag aldrig med kompisar efter skolan på fredagar. “Det går inte, jag är tjurig på fredagar.” meddelade jag per telefon, kvittrande glad.

2. Mitt och min mans bröllop gick av stapeln så sent som prästen tillät och avslutades med ett Midnattsbål + Skål. För att ge bruden ett giltigt tillfälle att smita hem.

3. När forna arbetsplatser bjudit på AW och Kick offer har jag vänligt men bestämt meddelat att jag “Bara teambuildar på betald arbetstid.” Obs: Jag har alltid varit extremt härlig på betald arbetstid. Hur mycket ska jag ge?

4. Häromveckan var jag bjuden på middag hos några nya bekanta. Jag meddelande att jag gärna kom förutsatt att jag fick sticka hem vid 21:00. De andra umgicks till 01.00, vid det laget hade jag gråtit. Blod.

5. Då min man frågade hur jag såg på eventuella syskon till vår nyfödda dotter viskade jag ömt i hans öra: “Hellre ett än syskon tätt.” Till min lättnad höll han med.

Det är som att jag blir mätt på två pannkakor medan “alla andra” (fyra femtedelar) ska propsa på att de, och också jag, ska äta 15 pannkakor. Ni fattar?

Har du på känn att du kanske är högkänslig? Här kan du göra ett enkelt test på temat. Är du en rutinerad HSP med tips och lifehacks till nykläckta femtedelar? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.