2019-09-20

Lite trött bara, annars bra av Mirijam Geyerhofer

Mirijam Geyerhofer har skrivit boken alla småbarnsföräldrar längtat efter! Man kan såklart drabbas av sömnlöshet utan att vara förälder, men många nyblivna föräldrar står handfallna, ensamma och desperata och förväntas samtidigt acceptera läget eftersom det är ”så småbarnåren är”. Men vad händer egentligen när man inte får sova? Är det farligt? Mirijam överlevde själv extrem sömnbrist och har nu skrivit boken hon själv hade behövt, med önskan att någon annan förhoppningsvis ska slippa gå igenom det hon gjorde och låta boken vara en hjälpande hand. Och om inget är det nästan alltid skönt att veta att man åtminstone inte är ensam. Vi träffade Mirijam och ställde några frågor om boken, sömnlösheten och om livet då och nu.

Foto: Jenny Brandt Grönberg

 

”Efter 1.5 av de åren ramlade jag ihop hemma och åkte in akut med ambulans med misstänkt stroke”

 

Foto: Jenny Brandt Grönberg
Foto: Jenny Brandt Grönberg

Hej Mirijam, läget? 

Det är bra! Lite stressad för tillfället eftersom jag är mitt i slutfixet inför bokreleasen på lördag men jag är glad! 

Grattis! Du har precis släppt din första bok, berätta!

Tack, det känns helt overkligt! Boken är en populärvetenskaplig fack- /handbok om sömnbrist riktad främst till småbarnsföräldrar. Den kom i början av september och har fått ett superfint mottagande som jag är jätteglad och stolt över!

Vad hände egentligen när du fick dina barn? Kan du berätta lite? 

När vårt första barn kom så hände inte så mycket alls, han sov hela nätter i egen säng nästan från start och vi blev övermodiga och bestämde oss för att försöka få syskon tätt. Som straff fick vi inte sova på 2.5 år. Efter 1.5 av de åren ramlade jag ihop hemma och åkte jag in akut med ambulans med misstänkt stroke. Då hade jag haft massor av märkliga fysiska symtom under kanske ett halvår; stickningar, domningar och känselbortfall i armarna och huden på benen till exempel. Jag var övertygad om att jag hade en hjärntumör och skulle dö, men läkarna hittade inget fel på min hjärna, och det gjordes även en MS-utredning som inte visade någonting. Så jag släpptes av neurlogen med orden ”du är bara lite trött”

Foto: Jenny Brandt Grönberg

 

”Det var otroligt sorgligt att inse hur många år jag missat genom att gå runt som en konstant ledsen och lättirriterad zombie”

 

Foto: Jenny Brandt Grönberg

Vi tror den här boken är så efterlängtad av många föräldrar, vad hoppas du att man tar med sig efter att ha läst den? 

Framför allt att man inte är ensam, men jag tror även att många av tipsen och råden kommer vara till stor hjälp för många. Jag vet inte hur många gånger jag sagt att “jag har skrivit boken som jag själv behövde läsa under den här perioden”, men det är precis så det känns. Om jag själv hade haft den så hade jag aldrig blivit så sjuk som jag blev, det är jag övertygad om. 

Hur mår du nu?

Ganska bra. Men jag måste ta hand om mig på ett annat sätt än tidigare, jag behöver skriva listor om jag får för mycket att göra och har en mycket lägre stresströskel än innan jag blev sjuk. Det är ju som att försöka komma tillbaka efter en utmattning, det går upp och ner. Men jag känner mig väldigt mycket mer återhämtad nu än för ett år sedan.  

När bestämde du dig för att skriva en bok? Hur såg den processen ut? 

När min dotter började sova så tog det ungefär ytterligare sex månader innan jag kunde börja sova ordentligt själv, och när det halvåret hade gått så mådde jag snabbt väldigt mycket bättre. Det var otroligt sorgligt att inse hur många år jag missat genom att gå runt som en konstant ledsen och lättirriterad zombie. Under alla dessa år hade jag försökt hitta något att läsa som kunde hjälpa mig igenom sömnbristen men hittade ingenting som var riktat mot småbarnsföräldrar, så när jag väl blev pigg igen så bestämde jag mig för att skicka in ett synopsis på den bok som jag tyckte saknades i hyllorna.

 

 

”Vi måste ta alla dessa gravid- bebis-barnrelaterade problem på allvar”

 

Foto: Jenny Brandt Grönberg

Boken utgår från din egen erfarenhet av sömnlöshet, men du intervjuar även flera experter inom området? Vad lärde du dig under tiden du skrev boken? 

Jag lärde mig otroligt mycket om sömn hos både vuxna och barn, och då tyckte jag ändå att jag var hyfsat påläst innan jag satte igång. Men det jag tog med mig mest är nog att barns sömn ofta endast är dålig jämfört med vuxnas, eftersom de har ett så annorlunda sovmönster mot vad vi har. Det gör att vi kanske försöker lösa ett problem som egentligen inte finns alldeles för mycket och stressar upp oss ytterligare över det. 

Vad händer när man aldrig få sova? 

Massor, både i kroppen i hjärnan. Kroppen reagerar bland annat på samma sätt som vid en utmattning, då vi får ett alldeles för högt stresspåslag i kroppen under lång tid. Sömnbrist ger även en ökad risk för allt från diabetes till demenssjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar och psykisk ohälsa, så det finns all anledning att ta bättre hand om sig än vad många gör. 

Är sömnlöshet farligt? 

Ja och nej. Det är farligt att inte kunna återhämta sig, så en viss sömnbrist kan kroppen absolut hantera. Men om man går för länge utan sömn så blir kroppen definitivt sjuk. Hur lång tid vi pratar om är dock väldigt individuellt. 

 

”Jag har periodvis varit trött innan jag blev förälder men aldrig att jag kunde föreställa mig hur förlamande den här känslan skulle vara”

 

Foto: Jenny Brandt Grönberg

Att bli sjuk av sömnlöshet, pratar vi tillräckligt om det?

Absolut inte. Speciellt inte om det faktum att den här ihållande sömnbristen kommer med en helt annan känsla än den som jag kallar för ”den vanliga tröttheten”. Jag har periodvis varit trött innan jag blev förälder men aldrig att jag kunde föreställa mig hur förlamande den här känslan skulle vara. Och hur personlighetsförändrad jag skulle bli. 

Din bok heter ”lite trött bara, annars bra” – är det en pik till vår samtid?

Kanske mer en pik till neurologen som berättade för en kvinna med dödsångest att hon ”bara var lite trött”. Jag är ganska bra på galghumor, så ”lite trött bara, annars bra” blev mitt standardsvar när mina vänner och jag skämtade om mitt mående eftersom det så klart inte blev bättre bara för att jag blivit släppt av vården.

 

”Jag grät ofta, av både sorg, ilska och frustration över hur allt blivit”

 

Foto: Jenny Brandt Grönberg

Varför är det viktigt att vi tar sömnlöshet och insomnia på större allvar? 

Jag tänker att det handlar om mer än bara sömnlöshet, jag tänker att vi måste ta alla dessa gravid-/bebis-/barnrelaterade problem på allvar. Man hör ofta att ”det är ingen sjukdom att vara gravid” eller ”det är naturligt att föda barn”  – och jag blir galen på den där idén om att saker ska accepteras och genomlidas bara för att de är rent biologiskt normala. Det är biologiskt normalt att ha blindtarmsinflammation och diskbråck också, men det betyder inte att man inte ska få beklaga sig eller få hjälp när det är jobbigt. 

Hur tog du dig tillbaka efter sömnlösheten? Fick du hjälp?

Det enda som hjälpte var att få sova. Och framför allt att få sova mycket. Att bara få en natt här och där gjorde varken till eller från, jag låg så mycket back på mitt sömnkonto att jag länge kände att jag aldrig skulle klara av att komma ikapp. När jag hörde andra säga att de fått sova en hel natt och var som nya människor så kunde jag aldrig känna igen mig, det tog ett halvår av okej sömn för mig att bli åtminstone lite som mitt gamla jag igen. 

Hur kunde en dag se ut när du inte fick sova?

Jag vaknade varje dag med en mer eller mindre panikslagen känsla på temat ”men nej, är det redan morgon, nu fick jag ju inte sova inatt heller!?” och sedan resten av dagen i samma tema. ”Åh nej, nu glömde jag barnens regnkläder!”, ”Fasen också, jag skulle ju posta det där brevet”, “Oj var det idag?” osv. En konstant känsla av att ligga långt efter med allt, och av att aldrig komma ikapp. Och så kände jag mig otroligt korkad hela tiden, lyckades aldrig lösa ens de enkla problem utan att ta hjälp av någon och så hade jag inget som helst tålamod. Jag grät ofta, av både sorg, ilska och frustration över hur allt blivit. Det var vidrigt.

Foto: Jenny Brandt Grönberg

Vilka råd skulle du vilja ge andra föräldrar? Vad önskar du att någon sagt till dig? 

Jag vet inte om någon hade kunnat säga så mycket, men jag hade verkligen behövt ha avlastning. Någon utomstående som kunde hjälpt till så att det slapp bli en tävling om vem av oss föräldrar som gjorde mest hemma, tog flest nätter, sov sämst osv. Har man ingen familj på nära håll så blir det svårt att få ihop det och man härdar ut dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och till slut år efter år. ”Det blir bättre snart” både hör och tänker man hela tiden och det måste man bryta innan det går för långt. Och då var vi ändå två, jag kan inte ens föreställa mig hur alla ensamstående föräldrar kämpar. 

Tre tips till livet I allmänhet? 

– Gå i terapi
– Omge dig med människor som ger mer energi än vad de tar
– När du behöver ta ett stort beslut – fundera på vad du tänkt om det beslutet på din dödsbädd. 

Foto: Jenny Brandt Grönberg
Foto: Jenny Brandt Grönberg

 

Hur ser en bra dag ut idag?

Jag känner att jag är med. Att jag ligger – om än inte steget före – så i alla fall i fas med det jag ska göra. Uppstår det ett problem så löser jag det direkt eller så hittar jag någon som kan hjälpa mig, utan att jag får panik på mig själv över att jag glömt något eller borde fixat något. Enkelt förklarat så är det en bra dag när jag tycker om mig själv och är nöjd med det jag presterar, oavsett vilken nivå jag lägger det på. När jag känner att det är jag som styr min vardag, inte att alla omständigheter styr över mig. 

Tack Mirijam och tack för en himla bra bok mitt i livet!

Kom och fira!

På lördag den 21 September är det releasefest för ”lite trött bara, annars bra” i Malmö! Kom och fira livet, gemenskapen och en efterlängtad bok! Här hittar ni eventet. 

 

 

Alla bilderna i inlägget är tagna av Jenny Brandt Grönberg

6

Kommentera

Så jäkla grymt och generöst gjort av dig att du valde att göra något produktivt av detta problem som så sällan belyses.
Kommer rekommendera den varmt framöver.
Kramar till en grym författare och medmänniska

Hanna

Min nästa bok! Att läsa alltså. Som traumabehandling från förra spädisen och inför hen i magen. Mvh/ Livrädd

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.