2019-06-10

Att ladda om efter att den stora drömmen slagit in

Vad händer efter att den stora drömmen slagit in och målet är uppnått? Är det då en firar framgången med bubbel och fest för att sedan slå sig till ro, nöjd och tillfreds?

Under våren har jag debuterat med min första bok och haft två boksläpp. Jag har blivit intervjuad, läst recensioner i tidningar och hos bokbloggare, sett bilder på boken swisha förbi på sociala medier och pratat om boken vid flera tillfällen för bibliotekarier, branschfolk och bokbloggare. Hysteriskt och roligt alltihop. Det är väl efter detta jag ska luta mig tillbaka och bara njuta, eller?

 

”Jag behöver påminna mig själv om att jag är precis i början av ett förhoppningsvis långt författarskap”

 

Efter alla adrenalinkickar och all glädje infann sig istället ett slags tomrum. Min energinivå gick ner och en känsla av att allt var över smög sig på mig. Tankar om att boken kommer att försvinna i mängden av nya böcker som ges ut och att dess tid i rampljuset redan är förbi maler i huvudet. Jag googlar på boken för att se om det finns någon ny recension, var den ligger i listan över populära böcker hos nätbokhandeln och hur många bibliotek som har köpt in den. Jag vill få bevis på att den finns och hittar nya läsare.

Samtidigt inser jag att det är fullkomligt galet att tänka att det är slut nu. Boken har inte ens funnits ”ute” i två månader och givetvis tar det sin tid för den att hitta läsare. Jag tror mycket på mun-mot-mun-effekten, att en läsare som gillar boken pratar om den och får en ny person att vilja läsa. Ingen snabb process, men med tiden hoppas jag att boken når många läsare på det sättet. Jag behöver påminna mig själv om att jag är precis i början av ett förhoppningsvis långt författarskap.

 

”Att skriva ofta och lite är långt bättre än att skriva mycket och sällan”

 

Dessutom har jag deadline i augusti på manus till del två i bokserien. Fokus måste alltså flyttas från bok ett till bok två, något som har krävt mer än jag trodde att det skulle göra. Sanningen är att jag skrivit väldigt lite på manuset under våren eftersom jag har varit uppslukad av släppet av Skuggan. När folk har frågat hur det går med bok två har jag glidit undan lite med att svara ”det går bra!”. Jag gjorde visserligen ett ryck med manuset i mars efter att ha fått respons och med det tillfällig skrivlust, men sedan har det varit tungt att skriva. Tills nu! Jag insåg att jag måste hitta ny energi och det var två saker som fick igång mitt skrivande igen:

1. Planering
2. Lyssning på Skuggan

Jag gjorde en skrivplanering i excel för perioden maj till augusti. Att sätta egna delmål för vad jag behöver göra brukar funka för att jag ska prioritera att göra saker. Samtidigt som jag gjorde detta så kom Skuggan ut på Storytel och jag upptäckte dels att det var roligt att lyssna på min egen bok (att höra någon annan läsa den är nästan som om det inte är jag som har skrivit boken) och dels att lyssnandet hjälpte mig tillbaka in i världen. För är det något som ger mer flyt i skrivandet så är det regelbundenhet. Att skriva ofta och lite är långt bättre än att skriva mycket och sällan. När du skriver ofta sätter du igång hjärnans undermedvetna, som jobbar vidare med scener och löser saker utan att du ens aktivt tänker på dem.

 

”Men grejen är ju att ens mål förändras”

 

 

Andra viktiga pusselbitar är skrivträffar på café med författarvänner (för inspiration och bollande), långa promenader (för att ge hjärnan och kroppen något avstressande) och läsning (för inspiration och idéer). Vad jag inte riktigt lyckats lösa är att få loss tid. För nu när jag är igång igen vill jag skriva mest hela tiden. Det är då frustrationen inte får ta över, utan jag måste tänka att det viktiga är att skriva lite och ofta.

P.S Så är det det här med 5-årsplan. Det liksom kliar i fingrarna att få göra en ny plan fast min gamla 5-årsplan sträcker sig fram till 2021. Men grejen är ju att ens mål förändras. Nu är det inte längre bara att få en bok utgiven!

 

 

4

Kommentera

Åsa Hallengård

Jag känner igen mig då väl och det känns som om du skriver om precis det jag går igenom. Jag måste bara hitta en skrivkompis som jag kan prata skrivande med för jag är ganska ensam i min process. Det är svårt att parallellverka på flera plan samtidigt, marknadsföra ettan, redigera tvåan och börja skriva trean. Sedan är det alla de där tankarna och tvivlen om att man måste nå ut, slå snabbt för snart är boken kanske död. De där destruktiva funderingarna måste bort för de leder ingenstans utan blockerar bara den egna kreativiteten.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.