2019-04-08

Hej författarliv! – Ett dygn i Stockholm då jag lämnar vardagen

Jag lämnar vardagen och åker tåget mot Stockholm för att leva författarliv under ett dygn. Författarliv denna gång innebär inte skrivande, vilket det vanligtvis gör, utan istället förlagsbesök och medverkan på förlagets bokfrukost. I flera dagar har jag tänkt att det kommer att gå jättebra att prata om boken inför främmande människor. Jag har ju trots allt gjort det en (1!) gång tidigare på förlagsdagarna på Kulturen i Lund. Då var det inför ca 100 bibliotekarier. Denna gång är det ”bara” inför kanske 30 (viktiga) bokmänniskor.

 

”Fjärilarna försvinner så fort
jag har fått på mig micken”

 

Jag har laddat med godis, frukt, ipad och ny dystopi (bok) för att nyttja tiden maximalt när jag kliver på tåget på Centralen i Malmö (och självklart åker jag tåg på sträcken Malmö-Stockholm). Men när tåget lämnar Lund och godiset är slut känns det så mycket mer lockande att luta mig tillbaka och se landskapet svischa förbi.


När jag vaknar till är vi halvvägs. Jag läser lite under resten av resan, men sitter mest och dagdrömmer. När tåget rullar in på Stockholms Central messar jag min barndomsbästis som jag ska ut och äta med. Vi har inte setts på cirka 17 år! Undrar varför det blir så ibland, att det bara inte blir av att ses? Jag är glad att jag föreslog en träff denna gång. Restaurangen ligger en kort bit från hotellet, vilket är så skönt. (Hade gps:en på för att hitta till hotellet, fast det ligger på Kungsgatan, bara 8 min från tågstationen. Vad gjorde en innan gps fanns???) Vi beställer in duva och gott vin på Haymarket by Scandic Paul´s och pratar, pratar och pratar om allt från hur livet är just nu till hur vi letade efter magiska portaler i regntunnor när vi var fem år gamla.

 

”Jag tror de har helt rätt, men ibland känns det bara overkligt, som om det inte är mig allt detta händer”

 

 

Jag sover ofta dåligt på hotell den första natten och denna natt är ju tyvärr inget undantag. Vaknar titt som tätt, kollar klockan, somnar om. Klockan 06:00 går det inte att somna om igen, vilket är väldigt ovanligt för en kvällsmänniska som jag. Tidiga morgnar är verkligen inte min kopp av te. Jag skippar hotellfrukosten då magen helt enkelt tycker: 1. Det är för tidigt och 2. Det är för mycket fjärilar där inne för att mat ska få plats. Det blir en rask promenad till Grillska Huset i Gamla stan där bokfrukosten börjar kl åtta. Inte helt optimalt att gå raskt i snöblandat regn och komma fram både med svettiga armhålor, blött hår och immiga glasögon. Men efter att ha hälsat på de väldigt trevliga förlagsmänniskorna och pratat med ett par av författarna som ska vara med (som också är väldigt trevliga – det uppskattas av en debutant) samt druckit kaffe och ätit macka så känns det väldigt mycket bättre.

Vi är sex författare som pratar om våra böcker. Fjärilarna försvinner så fort jag har fått på mig micken och börjar prata om boken med Katja från förlaget. Jag vet att det brukar vara så, när jag väl står där infinner sig både fokus och ett lugn. Konstigt att en ska behöva vara nervös innan. Och att få prata om min bok är förstås kul!

 

”Det sista jag ser innan jag kliver
på tåget är förlagshuset.
Det känns symboliskt på något vis”

 

Efteråt går vi till förlagshuset, som ligger stort och pampigt på Riddarholmen. Jag överdriver inte när jag säger att det kändes en smula andäktigt att gå in och få en rundvisning i lokalerna och hälsa på så många att jag glömmer namnen. Det är högt i tak, stora fönster och böcker, massor av böcker överallt. Min förläggare och redaktör sitter omgivna av hyllor med böcker. Erika, som är kommunikationsansvarig för min bok, staplar upp högar av Skuggan som jag ska signera inför utskick. Kanske infinner sig en känsla av att vara en riktig författare nu. Jag vet ärligt talat inte, allt känns fortfarande surrealistiskt, men jag försöker vara i nuet och glädjas precis som flera författare som gett ut många böcker sagt till mig – njut, du är bara debutant en gång! Det blir aldrig som med första boken igen! Jag tror de har helt rätt, men ibland känns det bara overkligt, som om det inte är mig allt detta händer.

Besöket hos Rabén & Sjögren avslutas med lunch på Österlånggatan 17, en mysig krog i Gamla stan, tillsammans med Cecilia och Katja från förlaget. Sista timmarna i huvudstaden tillbringar jag med att botanisera böcker på Science Fiction-bokhandeln och sen en till kompisträff på Luzette. Vi skålar i cava och pratar om framtidsplaner. En fin avslutning på dagen! Det sista jag ser innan jag kliver på tåget är förlagshuset. Det känns symboliskt på något vis, att avsluta med den vyn, innan det är tid att återvända till verkligheten igen.

 

 

5

Kommentera

Elisabet Hanell

Åh, vad härlig läsning!
Du är i sanning en inspiration!

Cecilia

Vad fint att få läsa om din Stockholmstur! Och du är så välkommen tillbaka till förlaget när som helst!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.