Lika mycket som du blöder rinner tårarna längs kinderna. Det droppar ner i toastolen. 8 veckors hopp, glädje o förväntan är över och du fylls med tomhet och sorg. Det är över. För denna gång.

Missfall är dessvärre ganska vanligt och är kroppens sätt att rensa bort det som inte blev så bra. Rökning, alkohol, droger och vissa läkemedel ökar risken för missfall, för övrigt kan du inte påverka det. Träning, sex och stress ökar inte risken för missfall. Den vanligaste orsaken till missfall är missbildningar och kromosomfel och 80% av alla missfall sker före vecka 12.

Oavsett när och varför man drabbas av ett missfall kan man reagera olika och många kvinnor förebrår sig själv. Man tror att man orsakat det själv. Även om man vet innerst inne att det inte är så. Det är inte så.

”Du somnar med det
och du vaknar med det”

Det spelar ingen roll om du drabbas av missfall i v 8 eller 21. Du sörjer. Du tänker att din kropp inte kan. Att det är nåt fel. Att det inte kommer gå.

Genast när du ser ett streck på stickan blir du mamma och du vill skrika ut din glädje åt hela jorden. Kanske gör du det också och inget fel med det. Det är ingen skam heller att berätta att man drabbats av ett missfall. Om vi alla skulle göra det skulle vi förstå hur vanligt det är.

Varenda sekund av en graviditet känner du i din kropp att något händer. Du somnar med det och du vaknar med det. Även om du vet att du kan drabbas av missfall så växer det tankar om amning, förlossning och bebiskläder. Konstigt vore det väl annars.

”För dig, just nu, känns det
i hela kroppen och själen”

Och så plötsligt en dag är det borta. Tomt i din mage. Alla gravidsymtom är borta. Du känner dig inte speciell längre. Inte hoppfull. Inte märkligt förälskad. Du är bara ledsen och tom.

Sen kommer tankarna du tröstar dig med. Ja det var väl inte meningen då. Det var väl nåt fel så det var väl lika bra så här. Så skönt att det kom av sig själv. Det finns ju värre saker man kan drabbas av. Visst. Men ändå. Nu drabbades du. Av just detta. Som just nu gör så ont. Och du har rätt att sörja, gråta och känna allt det där hopplösa. Ingen kan komma och säga att det var väl inte så farligt. För dig, just nu, känns det i hela i kroppen och själen.

”Det ska alltid erbjudas samtalsstöd”

Blödningen pågår rikligt en vecka till tio dagar, sen minskar det successivt. I takt med det minskar dina tårar och du reser dig upp igen. Det är inte kört. Gråt klart. Drick ett glas vin. Låt mensen komma. Försök igen. Sånt är livet.

Alla missfall kommer inte av sig själv tyvärr. Ibland upptäcks det på ett tidigt  ultraljud att det avstannat för flera veckor sedan. Det kallas för missed abortion. Då brukar man få tabletter som hjälper till att stöta ut fostret. Ifall detta inte funkar kan man behöva sövas för skrapning. Det ska alltid erbjudas samtalsstöd.

Det kan göra väldigt ont och kännas som kramper och som kraftig mensvärk då missfallet stöts ut oavsett det kommer spontant eller med tabletter och detta kan pågå ett par timmar. Det kan kännas lättare att stå i en varm dusch, eller med värmekudde. Du kan också ta någon starkare värktablett ex Diklofenak kombinerat med Panodil. De flesta stannar hemma under missfallet men det finns möjlighet att få va på sjukhuset. Ifall blödningen inte upphört efter ca tio dagar eller ifall du får illaluktande flytningar eller feber ska du kontakta sjukvården, Tänk också på att du är infektionskänslig så länge du blöder, undvik då bad, samlag och tamponger.

”Missfall är vanligt.
Missfall gör ont.”

Det kan finnas kvar graviditetshormoner flera veckor efter ett missfall. För att vara helt säker på att allt är borta så kan du ta ett gravtest på morgonurin 4 veckor efter missfallet.

Låt mensen komma igång och hormonerna stabilisera sig sen kan ni prova att bli gravida igen.

Missfall är vanligt. Missfall gör ont. I kroppen och själen. Det är en process du går igenom. Hormoner och tankar, blödningar och smärta. Du tar dig igenom. Du är inte ensam. Det går över igen.

Kram!
Fittdr.

Illustrationen till inlägget är gjort av Julia Hermansson.