2018-12-13

Sabina Grubbeson: Loza fondation, drivkrafter, medkänsla och att vara en förebild

Sabina Grubbeson är hon som lämnade en framgångsrik karriär för att hjälpa andra. En minst sagt inspirerande historia om någon som gick från ord till handling. Sabina driver idag Loza Fondation, en hjälporganisation som hjälper bland annat funktionshindrade i Europas mest utsatta länder. Sabinas har en imponerande drivkraft samtidigt som hon är full av ett förtroendeingivande lugn och värme. Vi förstår snabbt varför hon är helt rätt för jobbet. Och är en påminnelse om att alla kan göra något.

 

”Det blev början på en lång resa som gjorde att jag faktiskt lämnade min karriär och gjorde något helt annat”

 

Hej Sabina, berätta mer om dig!

Jag är en helt vanlig tjej! Eller kanske inte helt vanlig, numera känner jag mig ganska ovanlig eftersom jag ägnar mina dagar till att pratar om saker som ingen annan pratar om. Men tidigare, innan allt det här, då jobbade jag med formgivning och produktutveckling.  Jag drev mitt eget företag redan då. Jag hade en fin utveckling på min karriär och mitt företag gick bra, så efter några år hade jag möjligheten att ta en timeout och göra något annat en stund. Jag funderade mycket på vart är världen är på väg och hur kan jag medverka till att göra världen till en bättre plats. Det blev början på en lång resa som gjorde att jag faktiskt lämnade min karriär och gjorde något helt annat. Jag reste till Makedonien som är ett av Europas fattigaste länder och upptäckte att människor som var sjuka och fattiga på barnhem och institutioner levde under hemska förhållanden och att det inte fanns några biståndsorganisationer som ville hjälpa dem. Kvinnor som flydde från våld och förtryck och hade inte någonstans att vända sig. De mest utsatta och försvarslösa utnyttjades i korruption och människohandel. Här i Europa – och ingen pratade om det! Då bestämde jag mig att jag ville skapa en möjlighet för mig och andra människor här hemma i Sverige att hjälpa till. Så idag, snart tre år senare, driver jag alltså en Insamlingsstiftelse för Europas mest utsatta människor. Loza Foundation är en hjälporganisation för kvinnor och barn, fattiga, sjuka och funktionshindrade som behöver hjälp.

 

”Det är inte faktiskt inte bara sorg och tunga dagar för det ger också något tillbaka”

 

Hur kommer det sig att du satsade fullt ut att jobba med Loza?

Helt ärligt? När tusentals människor drunknade i medelhavet under flyktingkrisen och våra gator fylldes av människor med pappersmuggar som bad oss dela med oss av vårt överflöd så tappade jag tron på mänskligheten. Jag kände mig maktlös och stod inte ut med att bara gå  förbi någon som ligger på gatan. Jag tänkte, om den här människan ligger här, vilka är det då som inte kan ta sig hit och lägga sig här och be om hjälp? Jag kände att jag var en dålig förebild för mina barn. Jag ville kunna se dom i ögonen och känna att jag gjorde vad jag kunde för att skapa en värld som dem ska vilja leva i. Jag tappade intresset för mitt arbete och lämnade min karriär för att bidra till en mänskligare värld. För vad spelar det för roll att göra något vackert här när verkligheten ser ut som den gör?

Berätta mer om Loza!

Namnet kommer från dess betydelse, ”Familija Loza” betyder familjeträd och det är också symbolen för Loza Foundation, en symbol för den mänskliga familjen och det nätverk jag vill bygga upp för att lyfta dem som inte har någon och vara en röst för dem som ingen försvarar.

 

”För det här har ingen hashtag och det pågår ingen opinion”

 

Varför föll valet på Europa och dom mest utsatta i Europa?

Det kom naturligt, mycket på grund av min resa men också för att det blev så tydligt att  det saknades en biståndsorganisation här i Europa. Det fanns helt enkelt inte någon som hjälpte i de fattigaste länderna som ligger närmast Sverige. Faktum är att några av länderna är relativt okända för många, som Moldavien och Makedonien. Nya länder som inte hunnit utveckla ett fungerande trygghetssystem för att ta hand om barn och sjuka. Länder som Bosnien och Kosovo har drabbats hårt av krig och emigration och har inte hunnit resa sig efter det. Dem behöver hjälp och i Sverige har vi ju en del svaren och möjligheten att hjälpa. Vi lever i ett av världens mest rättvisa land och vi kan och borde vara en bra förebild.

Vad är den största dagliga utmaningen med att driva en stiftelse?

Den största utmaningen har faktiskt varit att förmedla, sprida och kommunicera krisläget till människor här hemma i Sverige. Jag känner att jag pratar om något som ingen annan pratar om och det har varit svårt att nå ut och få stöd för det jag vill förändra. För det här har ingen hashtag och det pågår ingen opinion. Men i år handlar Musikhjälpen om människor med funktionshinder i fattiga länder och det är till stor del vår viktigaste målgrupp. Det är människor med funktionshinder som jag personligen har upplevt som de mest utsatta. Jag hoppas att det att Musikhjälpen lyfter detta ska göra det lättare för oss att nå ut och bidra till förändring. Det är verkligen efterlängtat.

Hur tacklar man allt det tunga du möter i ditt jobb?

Jag har gråtit och gråtit och varit helt förkrossad. Det ÄR såklart oerhört tungt stundvis. Jag har legat sömnlös så många nätter och tänkt på människor jag mött och hur jag kan hjälpa dem. Men jag tar en dag i taget och gör vad jag kan för att dem ska få det bättre. Och det är inte faktiskt inte bara sorg och tunga dagar för det ger också något tillbaka. Att vara med människor som har allt emot sig och ändå ger så mycket kärlek och tacksamhet är oerhört meningsfullt. Det fyller mig varje dag med tacksamhet för att jag föddes till ett liv här i Sverige och det har gjort mig ödmjuk inför livet.

Berätta om ett ögonblick i ditt jobb som stuckit ut lite extra.

Åh, min tanke snuddar såklart vid alla människor jag träffat på platser jag aldrig trott jag skulle besöka! Så många fina människor som göms undan och förskjuts från samhället som jag skulle vilja berätta om. Jag minns när jag besökte en institution för funktionshindrade i Makedonien för två år sedan. Där träffade Tom för första gången. Jag såg honom genom ett fönster i en dörr, en liten man som satt på golvet. Han hade en sån där glad mustasch men hans ögon var så sorgsna. När det känns tungt och de där dagarna som ingenting vill gå min väg brukar jag tänka på honom, och då orkar jag lite till.

 

”För om alla bidrar lite så styr vi världen åt rätt håll och då är allting möjligt”

 

Vem och vad är din största inspiration och varför?

Många människor inspirerar mig! Denis Mukvege och Nadia Murad som fick fredspriset är några av dem. Denis har jag väntat på i flera år ska få de priset och jag blev så oroligt glad när jag hörde att det äntligen gick till honom. Men jag vill också nämna Moder Theresa, dels för att hon var från Makedonien där jag också långt tillbaka har mina rötter, men också för att hon var den första att försvara fattiga och försvarslösa.

Var hämtar du din energi ifrån?

Det kanske låter konstigt men jag får energi från människor jag möter i mitt arbete ur sorg och ilska över hur orättvist världen är men också ur att jag ser att det går att förändra. Jag blir inspirerad när jag ser att allt faktiskt är möjligt. Det är min största drivkraft i mitt arbete att försvara dem som behöver hjälp.

Alldeles lagom till jul lanserar Loza sitt armband. Där hela vinsten oavkortat går till Lozas arbete för de mest utsatta i Europa. Armbandet är framtagit tillsammans med smyckesvarumärket Lite Kalabalik och finns att köpa i Lozas gåvoshop eller på litekalabalik.se.

Ett tips till oss som känner att vi vill förbättra världen men vet inte vart vi ska börja?

Jag läste precis Stefan Einhorns bok, Konsten att göra skillnad. Jag tyckte att den sammanfattar det på ett bra sätt. Att försöka se världen i ett större perspektiv och att allt hänger ihop. Att om vi bryter fixeringen vid det egna jaget och istället ser oss som en del av sammanhanget, som en del av världen och ser verkligheten ur fler perspektiv så kommer vi närmare sanningen. För att göra det så behöver vi skaffa oss en större kunskap, förståelse och insikt om de grundläggande livsvillkoren för hur mänskligheten ska nå en god utveckling. Något jag själv tänker mycket på såklart och att läsa om andra som tänker på samma saker är oerhört stärkande. När vi förstår att varje människa på jorden har ett ansvar för vår gemensamma framtid så inser vi att vi alla måste bidra till en global utveckling. Och när vi förstår de då kan vi sätta oss ner runt köksbordet och tillsammans med våra barn komma överens hur just jag och vår familj kan bidra till det. Våga har samtalen hemma vid köksbordet! Och om man har möjlighet kan man hjälpa till genom att stötta en organisation såklart. För om alla bidrar lite så styr vi världen åt rätt håll och då är allting möjligt.

Läs mer om och stötta Sabinas arbete här. 

6

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.