2020-05-02

Tjejkultur och en dålig bloggare, men ändock en bloggare.

Det finns redan som det är en del som talar emot mig som bloggare när det kommer till förutsättningar. T ex: när jag har kul och intressanta saker väl händer glömmer jag alltid bort att fotografera. Jag känner mig *stressad* av att vara uppkopplad och det kan gå flera (åtminstone 2) dagar utan att jag kollar min tele (obs! det töntigaste som finns är att vara stolt över att man ej är en sk ”uppkopplad person”. #TBT 2008 carlingströjor med trycket Die Facebook Die – GUD när jag googlade detta hittade jag en carlingsblogg från Carlings Trollhättan år 2009, den är guld).

Jag tycker att det är pin att bli fotograferad och det slutar alltid med att Josef (som blivit övertalad att ta bilden) blir kränkt för att jag inte blir nöjd. Jag blir inte nöjd med mitt stela utseende alltså. Kompositionen och ljuset och allt sånt fotografigt är säkert perfekt. Han jobbar ju med sådant. Han har öga för det. Kompetent. Ändå är det ett återkommande tjafs i vårt förhållande. Tjejkultur är att när man fotar sina vänner så tar man ungefär 13 bilder på raken, inte bara 1. Ingen bryr sig om kompositionen om en samtidigt ser skitful ut. Also:

Bilden på mig här ovan är i alla fall tagen med självutlösare.

Utöver ovan beskrivna olägenheter bor jag dessutom i Västernorrland. Detta samtidigt som 50% av JWHF-bloggarna (fler??) bor i Malmö. Medan de har bara ben och blommande rabatter har jag 4 plus och en lukt av nyligen framtinad förruttnelse. Utklassad i content innan jag ens försökt. Häromdagen, när jag hade bestämt mig för att åter bli bloggare, gjorde jag dock ett försök ändå:

Öppen sko!

När jag har den här väskan tänker jag ofta att någon kanske blir kär i mig, så intellektuell och kulturell som jag är på ett lite blygsamt sätt. En blick på en buss. Sedan skriver hen en kärleksroman om mig. Särskilt efter jag läste den här artikeln känner jag så:

I alla fall. Dagen efter min öppna sko. Detta:

Detta är i förrgår?

Varje år i början av april vill Josef städa bort vinterjackorna. Varje år skrattar jag åt honom.

Ack du stockholmare, säger jag, you know nothing, Jon Snow. My sweet summer child. Det är inte klart förrän april är över.

Jag älskar egentligen att få känna mig norrländsk.

Slutligen: det här är en bild på *uppläggningen* från vår nionde årsdag.

Tillägg: Josef vill bestämt dementera att detta var vår årsdag, utan ”en vanlig fredag när vi åt ost”.

41

Kommentera

midis

Kom å hälsa på i Malmö! För roligt sällskap (hoppas jag) och cåntent 🙂

Barkar Åt Skogen

Åh! Ja! Vi hade planerat att åka ner i sommar faktiskt, men nu är ju världen som den är så man får väl kanske skjuta upp det. Men 100%!

Elin

Hallå! Måste bara inflika att jag är rätt ny läsare här MEN ärligt aspepp på att läsa om någons vardag som inte bor i Sthlm/Göteborg/södra Sverige, haha! Stöttar absolut mera Norrlands-content! Jag bor i Gbg men är från Norrland och får lite längtan efter allt vad det innebär att bo där uppe med jämna mellanrum. Mysigt med en lite annan vy här på internet. Kul att du är tillbaka (och fina skor), kram.

Ulrica

Tack för uppläggningsbilden 😍 så skönt att se att allt inte är så stajlat för det ger så mycket ångest vissa dagar. O sen ser jag framemot lite norrländska tankar då jag själv är norrländska fast i Malmö 😀.

en-lang-blondin

Haha! Underbart nlägg.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.