2014-09-07

Svar på frågestund del 2.

mage1

Hej!

Apropå att inte vilja vara gravid igen – kommer ihåg att du skrivit nån gång att du älskade att vara gravid.
Kändes det annorlunda i efterhand? Undrar bara eftersom jag själv i egenskap av mamma tycker det är kul med graviditeter så klart och vill höra mer om din förra
Hej! Först vill jag bara utfärda en varning till alla som tycker det är läskigt med/ej vill veta av saker som graviditetsskador. Råkade visst svara när jag var på asdåligt humör. Vilket slutade i att jag bröt ut i fulgråt, hehehe.
Ja, jag tyckte att det var superroligt att vara gravid förra gången. Mycket för att jag fokuserade på det roliga och spännande (till exempel sparkar och känslan av att jag var en lite extra viktig person som gick runt med en framtida skattebetalare i magen – efter att den har kostat samhället miljoner hehehe) och förhöll mig till smärtan och den konstanta kissnödigheten och brieostförbudet som något som ”bara var tillfälligt”. Jag tänkte att jag hade ett datum att räkna ned till och sen skulle allt vara bra.
Men så blev det inte riktigt för mig. Smärtan i bäckenet blev mycket värre efter förlossningen. Det dröjde till exempel mer än två år innan jag vågade ta ett endaste litet springsteg. Och när jag blev tillfrågad att börja spela fotboll i våras så tackade jag nej, fastän jag så gärna ville. För att jag inte vågade vrida mig fel eller få en knuff eller felbelasta i stridens hetta. Det känns ju så himla tråkigt att vara begränsad av smärta. Och sen jag blev gravid har det blivit sämre igen. Redan nu vet jag att jag med största sannolikhet kommer ha ont varje dag i flera år till. Att jag antagligen kommer få ondare och ondare varje dag tills barnet är ute. Minst. Jag vill gråta när jag tänker på att nästa gång jag kan leka jagis med S eller orka stanna en extra stund i lekparken så är hon nog sisådär fyra år. Om ens då. Mvh liten solstråle.
*plats för fulgråt*
Värd allt i hela världen:
10656248_10203717600874383_834202014_n
E:
Hej! Jag har en fråga som jag har tänkt ställa rätt länge, men varit lite rädd att den kanske är superokänslig… Om den är det så förstår jag såklart om du inte vill svara. Till att börja med så inser jag ju nu att jag inte vet alls hur det gick till när du blev gravid med S, men jag har fått för mig att det var rätt oplanerat? Om det var så så undrar jag helt enkelt, i och med att du ju ändå var så pass ung då hur det kom sig att ni bestämde er för att genomföra graviditeten? Det är nämligen mycket möjligt att jag just nu är i samma situation och är svinrädd. Tycker för övrigt att du har världens finaste lilla familj och önskar megagrattis till nya bebisen! <3
Hej och tack! Det som jag upplevde som läskigt med att få ett barn i relativt ung ålder var att vi inte kände att vi hade så mycket ramar för framtiden. Vi visste inte hur våra inkomstkällor eller våra liv eller cirka något alls skulle se ut. Vår livsplan sträckte sig max en termin framåt. Och främst ekonomin kändes läskig. Sen hände det här:
1. Uppenbarelse att pengar inte definierar en bra förälder eller en trygg uppväxt. Att kärlek är det viktigaste!
2. Håkan Hellströms mellansnack om att en ska ta chansen om en vill något. *töntigt*
Bild på lyckliga + ovetandes + unga i juli 2011:
boa2
Mikaela och Natalie:
Jag undrar om du har läst några gravid/föräldraböcker, vid första graviditeten eller nu, och om det i så fall var något att ha.
Matilda svarar i kommentarsfältet:

Jag är inte Ida men har tips!
Om förlossning:
Föda utan rädsla (vet att blogginnehavaren gillar denna också)
Om föräldraskap:
Med känsla för barns självkänsla
Om kemikalier + barn (om en är intresserad och inte får panik)
Den flamsäkra katten, eller
Handla rätt för en giftfri barndom
Och just det, Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Så viktig och bra!
Tipsar om att läsa böcker om föräldraskap redan under graviditeten. Läs gärna ihop med eventuell partner och diskutera!
Tips 2 om du vill amma din bebis. Läs på om amning redan under graviditeten, på amningshjälpens hemsida. Alla på bb och bvc säger olika saker så det är skönt att känna till lite basfakta.
Men obs läs bara om du tycker det är kul och intressant för allt löser sig ändå!
Och jag svarar:
Ja! Jag läste Att föda utan rädsla när jag väntade S. Tyckte att det var skönt och tryggt att veta att jag i alla fall göra något inför den asläskiga stora dagen. I boken får en flera olika verktyg som en ska kunna använda under förlossningen, bland annat andning. Gillade bäst att den har olika övningar så en kan känna sig lite extra förberedd.
Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 är verkligen toppen och ger en överskådlig och lättillgänglig bild av de genusfällor en kan möta som förälder och hur en kan bemöta dem. Världens bästa! Och Den onda badankan om giftfritt föräldraskap.
När S var liten pratades det jättemycket om en bok som heter Växa och upptäcka världen. Den är tydligen superbra och handlar om barns utveckling under det första året utifrån barnets eget perspektiv. Jag har inte läst den, för den var cirka omöjlig att få tag på (bara på andrahandsmarknaden för typ tredubbla ursprungspriset). MEN! Nu sisådär lagom till mitt andra barn kommer en nyutgåva. Finns att köpa på till exempel Adlibris.
uppta

0

Kommentera

Helena

Kommer med en lite eftersläntrande fråga. Visst var det så att S hade kolik? Kan du berätta mer om det? Och har det påverkat att ”våga” skaffa ett till barn? Hur mycket skrek hon, vad gjorde ni etc? Mitt första barn hade inte kolik men var däremot vad jag skulle beskriva som rätt svår om jag jämför med kompisars barn. Tror inte jag och min kille satt ner samtidigt de första månaderna för att hon skrek om hon inte blev runtburen och nog hade vi några nätter där iiiiingenting fungerade och hon bara grät och skrek in i evigheten… Hoppades därför att min tvåa skulle bli ett sånt där lugnt ängelbarn som många andra verkar få, det borde väl vara min tur? Men hon verkar vara ungefär likadan (som bebisar normalt är kanske, men det känns som andras bebisar är lugnare och liksom nöjdare). Hon är 1 månad nu och än så länge är varje dag värre än den förra hahaha. Är egentligen mycket mer avslappnad kring det hela för jag vet ju att det går över. Men är hemma ensam med henne och storasystern som haaatar när bebis gråter. Hon springer och gömmer sig och gråter med händerna för öronen varje gång (läs många gånger på en dag) och inget jag säger verkar lindra hennes oro och helt hopplöst att trösta båda två samtidigt. Känns som jag går igenom nån slags känslomässig skärseld. Inte hjälper amningshormonerna till heller. Ja det här blev ju lite deprimerande och nedslående kanske, får väl tillägga att vi har det mysigt ibland mellanåt också, och är underbart att få bli förälskad i EN TILL! <3 Men gud vad jag räknar ner till 3månadersstrecket, räknar alltså kallt med att allt ska bli fantastiskt och harmoniskt efter det.

Isa

Hej! Jag känner att jag vill kommentera det du skrev om ekonomi, att pengar inte definierar en bra förälder. Det håller jag med om, men som uppvuxen i en periodvis väldigt fattig familj vill jag säga att jo, min upplevelse är att väldigt lite pengar påverkar ens trygghet när en är liten. Det spelar nästan ingen roll hur liten en är, för en är alltid (ALLTID) smärtsamt medveten om att det inte finns pengar så att det räcker. Det fattade jag när jag var typ 2. Däremot vill jag poängtera att fattigdom naturligtvis inte gör folk till dåliga föräldrar. Däremot kan den press som usel ekonomi kan sätta på psyket göra att föräldern inte orkar vara sitt bästa jag.

Ida

Åh hej! Hoppas du inte känner att jag förminskade dina erfarenheter. För ja, barnfattigdom existerar. Och det kan påverka ens uppväxt i allra högsta grad.
Det jag menar är att det bland annat finns en övertro till prylar och en enorm konsumtionshets när det kommer till föräldraskap. En person som har råd att köpa alla fina saker och bo i enorma hus behöver inte nödvändigtvis vara den bästa föräldern. En kan inte köpa sig en trygg uppväxt. Bra föräldraskap är ingen klassfråga.

Isa

Ok, jag misstänkte att det var så du menade men tack för att du förtydligade 🙂 Håller med till 100%!

Hej! Så himla skönt att få höra om någon annan som också har graviditetsskador (fast jag önskade så klart att du slapp). Jag har aldrig träffat någon som har liknande problem som jag och det är så himla skönt att veta att man inte är ensam. Jag hade också svår foglossning när jag var gravid, plus massa andra besvär som gjorde att jag var sängliggande större delen av min graviditet. Den blev verkligen inte så mysig som jag hade trott att det skulle vara. Det var skittufft att acceptera. Nu två år senare har jag fortfarande problem i form av bäckensmärtor och en inflammation som orsakats av felbelastning. Sakta men säkert blir jag bättre, och det blir man ju oftast, men det känns så jäkla surt.
Hoppas det verkligen att det går bättre för dig den här gången!
P.S. Har du fått träffa en sjukgymnast för dina problem?

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.