2013-11-27

Julpyntspaniken.

j1
Alltså hej. Det här med julpynt pressar mig lite. Tanken på att det är just de här julgranskulorna som vi införskaffar nu som vi antagligast kommer ha i hundrafemtio år till. De här som vi köper just precis i år kommer jag släpa med mig från hem till hem i en låda med andra julsaker. Och packa upp år efter år. När jag är skrynklig som ett russin och håret är grått. Jag kommer hänga upp dem i julgranen med skakig hand på ålderns höst. Och kanske kommer S för alltid minnas de virkade lussekatterna från sin barndoms jular.
Därför blir det en djupgående analys varje gång jag ens överväger att ett julpynt har nog potential för att passera hemmets portar. Vilka är fördelarna? Och framförallt: nackdelarna? Vad gör detta föremål så speciellt att det förtjänar att etsa sig fast i S minne för alltid tillsammans med en varm känsla av förväntan och doften av nejlikor och kanel? Denna ständiga utvärdering av julsaker leder alltid till en tveksamhet. Jag har ingen relation till någon julsak som står i butikernas hyllor. Jag har aldrig sett dem förut. De är inte fyllda med något som helst minne om kalasbyxor och utsmyckade ägg. De säger mig ingenting!?!?!
Tills igår. När jag och Josef på lunchen tittade in på Röda korsets second hand. Där uppenbarades det ting som sammanfattade min liksom Josefs barndomsjul samtidigt.
Ett litet supersmalt stearinljus i rött.
Så obetydligt men ändå så betydande.
Och det får mig att tänka lite såhär: att barn är rätt så knäppa. Att oavsett hur utstuderade julpyntsval jag gör och hur vackra ting jag väljer att pynta med kommer hon minnas något annat. Något (till synes) helt värdelöst.
j3

0

Kommentera

Sofia

Helt helt sant!

Vilken bra slutkläm på analysen! För man vet ju inte alls vad hon kommer minnas mest. Kanske blir det något hon själv tillverkat som etsar sig fast i minnet mest. Så är det för mig, kommer aldrig glömma julormarna vi hade i granen.

så sant! Och vilken fin duk också, måste gå på lite loppisar för att hitta julgrejer känner jag!

Åh känner igen mig i det där. Jag har redan påbörjat jultraditionen att mitt barn varje jul får köpa ett nytt julpynt att hänga i julgranen. Dessa julpynt får barnet sedan med sig när det flyttar hemifrån. Kan ju lägga till att barnet inte ens är fött ännu. 😉

Det ENDA julpynt som etsat sig fast från min barndom är en svinful ”julängel” som min nio år yngre lillebror gjorde av typ en toarulle och pappa tyckte vi skulle sätta högst upp i julgranen som JAG klätt superfint. Så istället för den vanliga (allt annat pynt vi hade var ju liksom vanligt, oetsigt), fina glittriga stjärnan kronades verket av den fula toarulleängeln. Jag grät.

Jag var på en loppis igår och där fanns det miljarders av de röda runda ljusstakarna och kunde inte annat än tänka på dig! 🙂

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.