2018-11-05

Hur mår du, Ida? November 2018 edition.

Okej det här är ingen nyhet för flera av er: jag har mått dåligt. Ganska länge nu. Som en jojodeprimerad (kommer jag tillbaks till dig) (dig = depressionen alltså). Det här året var inget undantag, kanske snarare det absolut värsta hittills. Därför känns det så fint att säga att jag de senaste månaderna har känt mig så sjukt lycklig. Nästan äckligt provocerande lycklig. Och liksom tacksam för mitt liv?!?! Varje dag!?

Jag har slutat jobba inom media. Igen. Just nu går jag en kort yrkessutbildning för att jobba som vårdadministratör (alltså som administratör inom vården). Det känns alltid lite läskigt att säga högt. Som att jag måste försvara mitt val och ha en sköld uppe för andras åsikter. Därför kommer mitt försvar här ändå, proaktivt och opåkallat: Alla personer som står mig närmast tycker det är ett bra val: min man, mina båda föräldrar, min psykolog. Jag kommer nog inte överleva om jag inte byter bana. Så. Jag är skör för ifrågasättande.

Helt ärligt vet jag inte om jag kommer jobba som vårdadministratör hela livet. Ibland får jag panik och söker en kommunikationstjänst för att ändå tacka nej till en intervju. Kanske vill jag utbilda mig och jobba som enhetschef inom vården (men ej så högt upp så att mitt huvud rullar vid revolutionen) (skoja) (eller…..?). Kanske blir jag läkare eller går tillbaka till media eller jobbar på en mottagning för våldtagna eller på nationellt forensiskt centrum. Kanske flyttar jag utomlands. Det jag däremot vet är att jag mår bra. Provocerande bra.

Det här låter supertöntigt, men jag är lycklig när Lilla O vaknar på natten och ropar efter mamma. Fastän jag får tränga ihop mig bredvid honom i en trång underslaf och fastän jag alltid har svårt att somna om. För jag får snusa honom i nacken och vara en person som gör honom trygg.

Bara en sån här sak: imorse när han skulle gå till förskolan öppnade han dörren till mitt sovrum för att säga hejdå. Jag svarade ungefär ”ha det så bra idag! jag älskar dig!” och han stänger dörren. Kanske tänker han då att han råkade stänga dörren lite för snabbt. Att han inte hann med att svara. Så han öppnar dörren igen för att säga ”ha det så bra” tillbaka till mig. Jag svarar ”puss puss”. Och så har han stängt dörren lite för snabbt igen. Och måste öppna den en tredje gång för att säga ”puss puss” tillbaka. Det känns rent fysiskt i mitt bröst hur lycklig jag. Som fjärilar. Som att jag carpar livet och *lever* och känner varje sekund. Hade jag bara sett Jesus i ett rostbröd hade jag kunnat bli frälst också.

Det är nu jag lägger in lite olika bilder på inspirationscitat.
Om att ta tag i sitt liv.
Sluta hitta ursäkter.
Tänka positivt.
HAHA. Skoja. Skulle aldrig.

31

Kommentera

Julia

ÅH administratör! Sorry kanske låter töntig nu men älskar älskar älskar admin. Bra val, fint att höra att du är glad <3

Anna

Åh vad det här gör mig inspirerad och hoppfull! Om livet är en uppförsbacke kan man gå en bit i sidled istället och se vad som finns i en annan riktning. Heja dig!

Kände igen mig och skrattade och kände nig lättad. Typ den finaste känslan på hela veckan (fast det bara är måndag). Tack för dela-med:andet!

Johanna

Under föräldraledigheten med mitt andra barn kände jag att jag inte orkar med mitt statusjobb inom branschen jag verkar. Bytte till ett betydligt ”simplare” jobb och har inte ångrat det en dag. Gamla kollegor försöker få mig att byta men har aldrig varit så tillfreds med livet som nu. Verkligen frihetskänsla att kunna göra sådana väl.

barkaratskogen

Men tack! Åh! Det känns fint att höra din erfarenhet!!!

Sandra

Blev lite tåris. Har en man som också kämpar för att må bra. Och just nu mår han bra! Det är så fint! Tycker för övrigt att vårdadministratör verkar vara ett kul jobb, har en kompis som är det och hon trivs så bra. Har själv funderat på det. Hade inte lönen varit så låg hade jag inte tvekat alls.

barkaratskogen

Åh! <3 Hoppas din man får fortsätta må bra! Ja det verkar som ett okej jobb även om lönen är galet låg. Min mormor var medicinsk sekreterare och trivdes bra, så fick inspo av henne.

Frida

Så otroligt fint att få läsa det här, blir så glad för din skull ❤️

Nu känner jag ju inte dig, men jag tänker att vi är många som känner igen oss i det du skriver. Att inte klara av att ifrågasättas. Och känslan av att behöva rättfärdiga ens beslut, för vår generation ska liksom vilja uppåt och framåt hela tiden oavsett vad. Man har värderats utifrån ens prestation hela livet och det är himla svår att bryta sig loss från det och inte söka prestige hela tiden. Jag har efter många års pissigt mående börjat plugga igen och kommer förhoppningsvis få ett annat jobb sen där jag kan må bättre. Men känner nu under studietiden hur jag ändå vill prestera på topp, vara bäst, få beröm. Svårt att förändra åratal av invant beteende, MEN det går! Heja!

barkaratskogen

Ja verkligen!!! Den här generationen alltså. Jag måste konstant påminna mig om att backa ifrån prestationsjagandet, det är galet.

Anni

Låter som ett fantastiskt val! Jag är också skör och känslig för diskussion kring mitt omval i karriär. Har också gjort ett omval och vet inte hur många gånger man (andra inklusive jag) ifrågasatt detta. Men så är det och så får det bli, just nu iaf. Må bra är bättre än att må skit, så heja oss!!

barkaratskogen

Åhhh! Vad kul att höra att du också valt om! Må bra är alltid bättre än skit!

Jonna

Modiga du! Jag är så glad för din skull. Och jag är också en som känner igen mig. Jag är just nu föräldraledig och kommer vara det länge till men varje måndag får jag som en fantomsmärta i bröstet pga att jag ska gå tillbaka till en arbetsplats där jag inte trivs…

Ida

kram!

barkaratskogen

<3 <3

Du och jag! Samma sak här. Jag sa upp mig i juni. Lämnade ett arbete jag egentligen älskade men kanske älskade det lite för mycket. Jag blev dålig hösten 2016. Sen dessa har de rullat på, jag har varit sjukskriven en kort stund – ätit medicin – går till psykologen. Jag kunde inte slappna av på jobbet, detta är en del av mig och det är bara att acceptera. Men de kan vara svårt för en del arbetsgivare (bland annat min) att förstå och visa medmänsklighet. Jag har valt att vara hemma.
Men ditt inlägg inger hopp, kanske ska jag byta inriktning helt? För jag reder inte det ytliga med butikarbete igen, snacka om att känna sig utbytbar!

Ta hand om dig. Ta din tid.

barkaratskogen

<3 <3 <3
Tack detsamma! I feel you!! Min granne är 50+ och har haft ett taxibolag som han la ner nu i somras. För att utbilda sig till undersköterska. Så inspirerande tycker jag! Man ska göra det man mår bra av!

Stina

Åh va fint att höra. Jag har också känt att jag behöver förklara mitt beslut om att byta bana. Gick på Berghs, jobbat som kommunikatör, mådde dåligt, blev sjukskriven, sa upp mig. Nu jobbar jag med ekonomi. Älskar det! Lever livet! Inte jobblivet utan MITT liv!

barkaratskogen

Men åh! Det känns så fint att höra!!!

Rebecca

Vad fint att du mår bra Ida! Medicinsk sekreterare verkar vara ett kul och viktigt jobb, min snubbe är läkare och han pratar alltid varmt om dem. Jag tänker nog prick varje dag på att byta bana, är också rätt skör för ifrågasättande och all denna PRESTATION hela tiden. Får se om jag vågar göra nåt åt det efter min föräldraledighet, jag hoppas det. Så himla modigt av dig att byta bana. <3

//Rebecca

Malin

Finaste jag läst på länge. Är glad för din skull!

Linda

Åh, blev så orimligt glad över att läsa det här. Känner verkligen igen det där med att behöva försvara sig. Alla mina kompisar har riktiga *statusyrken* och det är ju sjukt att man känner att man ska behöva göra nåt för att pleasea (?) andra eller typ leva upp till nån slags bild över vad man ska syssla med, när det enda här i livet egentligen handlar om att må bra, ha hälsan i välbehåll. Jag har jobbat som vårdadministratör i 2 år och älskade det. Noll prestation, som jag älskar. Men kände ändå att jag gjorde nytta och trivdes med mina arbetskamrater.
Ta hand om dig <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.