2015-03-16

Egentid.

IMG_3364.JPG
I helgen hade jag och S lite ensamtid med varandra. Alfons på bio, det exotiska färdmedlet buss och sin mors odelade uppmärksamhet.
Det kändes behövligt eftersom hon den senaste tiden välkomnat hem sin far från jobbet såhär: ”Pappa, du måste lyfta lillebror, det är din tur, mamma ska leka med mig”. Lite synd om Josef kanske, som säkert längtat efter sitt barn hela långa arbetsdagen (när han inte gjort lyxiga jobbarsaker som att ostört samtalat med vuxna individer, burit en tröja som inte varit marinerad i en annan persons kräks under en period längre än en kvart eller ätit lunch som inte hunnit svalna <– detta med två händer tillgängliga).
Men hellre detta mottagande än när hon sprang igenom hallen för att möta honom med ”Äntligen! Pappas telefon är hemma!” kan jag tycka. Nu får han ju i alla fall träffa en av sina avkommor. Även om denna person förser hans kläder med nya spännande fläckar.

0

Kommentera

ISA

hehe. Låter rätt hårt att va hemma mammaledig ändå :O men mysigt med egentid! kram

Sara

Hej ida! Du verkar vara en riktigt klok person med en stor portion humor. Då vi väntar första barnet och varken vill fastna i ett pojk eller flickträsk, samt inte heller extremt neutralt henträsk, har du något bra boktips? Jag vill ge vårt barn en värld full av färg och möjligheter! Känner dock att det nog måste få diskuteras med familj och nära vänner snart, så att vårt barn slipper bli instängt i ett hörn. Inget alls helst. Hur har ni gjort? Ni verkar ha en skön inställning och er vardag ser inte ut att gå ut på så banala saker som pojkigt, flickigt osv. Hur kan man tänka för att göra något så stort och känsloladdat simpelt, spännande och enkelt? 🙂
Tack för en fin blogg! Mycket inspirerande!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.