2016-10-07

Att prata övergrepp och gränser med sina barn.

my body
Hej! Fick en läsarfråga om hur en pratar gränser och får barn att förstå att en äger sin egen kropp och att den är jättebäst. Så knäppt att jag inte bloggat om det här förut, men nu kommer ett stort inlägg med tips. Rädda Barnen uppger att tre barn i varje klass blir sexuellt utnyttjade, 85% innan elva års ålder. Många som utsatts berättar att de inte förstod att något var fel förrän senare och kände att de saknade verktyg för att skydda sig själv och sin integritet.
Så nu kommer kanske mitt allra viktigaste blogginlägg. Mina tips (från mina år i tjejjoursrörelsen och RFSU, men främst som förälder):
1. Se till att prata om rätten till sin egen kropp, att den är värdefull och att en själv alltid bestämmer över sin egen kropp. Det här behöver inte vara ett jättestort och allvarligt nu-stänger-vi-av-plattan-och-sätter-oss-vid-matbordet-och-pratar-samtal, utan hellre små, avdramatiserade och återkommande: “nu frågade jag dig om jag kan få en kram för det är alltid du som bestämmer vad som känns okej” eller ”visst kommer du ihåg att ingen får röra din kropp om du inte vill, det är du som bestämmer”.
body2
2. Hjälp till att skapa utrymme för barnet att reflektera över sina gränser och ge alternativ att säga nej. Istället för att uppmana “ge faster Märta en hejdåkram nu” så kan en fråga “Nu ska faster Märta gå hem, vi kanske kan säga hejdå. Vad tycker du; ska vi vinka eller ge en hejdåkram?”.
3. Fråga innan du kramar och pussar ditt barn. Och låt bli att värdera svaret du får – oavsett om det blir ett ja eller nej.
4. Visa att det är okej att säga nej även till personer en tycker om. En har alltid rätt att säga ifrån. De allra flesta sexuella övergrepp sker på en “trygg plats” av någon som en känner. Prata om att en alltid får säga nej och stötta ditt barn när hen gör det: när en kompis eller syskon vill leka en lek som en inte vill vara med på eller på julkortsfotograferingen när ens förälder har tänkt att en ska ha jättesöta matchande tomteluvor och kramas med sitt syskon.
consent3
5. Och att det är viktigt att lyssna på andras nej. När någon annan säger ”nej” får en inte fortsätta. Om en inte lyssnar kan man göra hen ledsen eller arg.
6. Prata om hemligheter. Berätta att det finns både bra och tråkiga hemlisar. Om en hemlighet ger en dålig känsla är det inte bra att hålla den inom sig. En får alltid berätta för en vuxen när det inte känns bra, oavsett om det är en hemlis eller inte.
princess
7. Se till att namnge könsorganet för att ge verktyg att kunna prata om det om barnet skulle behöva. Ordet “snopp” har ju funnits i ordlistan hur länge som helst, medan “snippa” bara sen 2006.
8. Prata om att det finns privata områden på kroppen (snoppen, snippan, rumpa och munnen) som har särskilda regler. Vuxna får inte lov att ta på ett barns snopp, snippa eller rumpa. Men ibland måste vuxna göra det. Till exempel en doktor som ska undersöka om en har ont eller är sjuk. Ett litet barn kanske behöver hjälp att torka sig efter hen har varit på toaletten eller med att tvätta sig. Men en vuxen får aldrig röra ett barn där på något konstigt sätt som en inte förstår. Det är alltid de vuxna som gör fel då, inte barnen. Det står i lagen.
9. Läs böcker på temat tillsammans: Liten av Stina Wirsén eller Vilda säger nej av Marie Bosson Rydell tipsar Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Då får en möjlighet att prata mer om en inte riktigt hittar tillfällen.
motherchild
10. Genom att vara öppen och prata återkommande om gränser och kroppen så visar en också var ens barn kan vända sig om något skulle hända. Att det är okej att berätta om något inte känts okej.
11. Var öppen med att du vill att ditt barn berättar om det har hänt något som inte kändes okej och att du alltid vill lyssna ”Du får alltid berätta för mig om någon är dum mot mig eller om någon tar på dina privata delar av kroppen. Eller så kan du berätta för en annan vuxen om du hellre vill”.

0

Kommentera

Suveränt bra inlägg! Följer din blogg och har själv tänkt be dig skriva om detta. Tack Ida du är bäst!

Ida

Åh tack! <3 <3

Anna

Jättebra!
Men… fråga innan man kramar och pussar sitt barn? Det sker ju som en kärleksreflex och känns onaturligt att börja fråga innan.
Men om mitt barn inte vill pussas så är det såklart okej. Man känner ju av stämningen här.

Ida

Det finns såklart andra sätt en ord att uttrycka ja eller nej-signaler än just i ord, så toppen att du känner av stämningen. Men jag brukar faktiskt fråga för det mesta (även om jag känner igen kärleksreflexen när en ser mjuka kinder), tycker det fungerar bra och känns ofta väldigt naturligt för mig.

Malin

Wow vad bra! Ska tipsa alla föräldrakompisar om det här inlägget

Ida

Vad fint tänkt! Tack! <3

Malin

Jag jobbar med 6-7 åringarna och försöker verkligen jobba med detta precis hela tiden. Så bra och viktigt inlägg.

Ida

Åh så himla bra! Hoppas att mina barn får möta en person som du. <3

Du är ju så himla bra!

Ida

Ih! Tack!

Julia

Taaack snälla för jättebäst tips! Och tack för så snabb respons på kommentaren. Du är en förebild!

Ida

Blev så himla berörd av er kommentar. Lycka till! Att era kids har er som föräldrar är så himla grymt! <3

I

Hej Ida! Tack för att du tog upp det här! Superbra tips och viktigt ämne! Ska lära min unge att hennes kropp är jättebäst!

Ida

Åh vad glad jag blir! <3

Jag pratade tidigt med min son om sånt här, även hur viktigt det är att om man hör en vän berätta något att föra det vidare till en vuxen.
Jag tror mycket av det hänger ihop med en händelse från när jag var liten. Jag gick i ettan och hade inte förstått kopplingen med tiokamraterna ännu. Min lärare skickade därför ut mig med en praktikant. Killen som gick i sexan vid tillfället ville sitta nära, obehagligt nära och jag förstod inte varför. Snart började han att om jag inte förstod nästa gång han frågade skulle han få klappa mig på rumpan och pussa mig på munnen. Jag fick panik, minns skräcken. Jag klarade inte och han började smeka mig på rumpan, jag minns obehaget inombords sen tog han mitt ansikte och försökte pussa mig på munnen medan jag stretade emot, han fick till en puss på min kind. Sen sa han att jag inte fick säga det till någon. Jag skämdes ju, skämdes för att någon försökt pussa mig och känt på min rumpa när jag inte förstod varför och skammen i att inte förstå matematiken…
Gud kanske är fjantig som delar med mig av detta, det är numera 25 år sedan och folk har varit med om värre saker än så. Men för mig var det en hemsk upplevelse. Jag vågade berätta om den först för några år sedan.

Ida

Hur bra som helst att du pratar med din son. Och jag förstår att du fortfarande bär med dig den upplevelsen. <3

Anna

Min unge, 2 år och fyra månader, har vi lärt att säga ”stopp min kropp”. Suveränt. Sen säger ungen i fråga nöjt ”vad bra att jag sa nej!” När det sagts nej till en kram eller puss. Vi har uppmuntrat gränsättandet som något positivt.

Ida

Heja ungen! <3 <3 Och heja er!

Vilket bra och viktigt inlägg!

Ida

Åh så fint att du tycker det! Tack!

Christina

Så. Jäkla. Bra. Inlägg. !

Ida

<3 <3 <3

Amanda

Heja vilket bra inlägg!! ❤️

Anna

Kom att tänka på en till sak, som vi är väldigt noga med i kommunikationen med vår unge: att aldrig värdera hans känslor. Säger han att något känns fel, är jobbigt osv. Så säger vi ALDRIG ”men, det är inte så farligt/inte ska du vara ledsen” osv. Hans känslor tas på allvar. Alltid. Oavsett om det handlar om ett psykbryt över en ”trasig” macka. Sen betyder det inte att han kanske får en ny macka, men vi validerar honom i att vi ser att det känns tufft. Och att det är bra att han förmedlar det.

Heja dig, så bra inlägg!! Ska spara detta tills det är min tur att föröka mig 🙂

Hanna Thelenius

TACK Ida för ett superbra inlägg!! jag klistrar in i ett worddokument och sparar, det här ska pratas om ofta <3

Du är bäst. Länkade inlägget från min blogg!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.