2018-06-09

Svetten, vinster och odling

Det var svalare där i någon sekund. Nu är vi tillbaka runt trettio igen. Jag kommer på mig själv att ta sats varje gång jag ska säga det men; värmen börjar bli ganska påträngande. Jag veeeeet, viiiiiinteeeeeeeerrrrnnn. Detta är underbart och halleluja men jag är typ inte gjord för detta såhär länge. Jag åker aldrig till Thailand för jag orkar inte värmen, jag åker inte till Italien i mitten av juli för jag mår dåligt av det. Jag har lärt mig det, accepterat och gått vidare. Sin sak om det var mitt i semestern, men måste säga att jobbhjärnan är minst sagt seg. Klag, stånk, svettigt och svullet. Tur att sommar i stan inte är så pjåkigt. Älskar citylife, har svårt att se att vi någonsin skulle flytta från stan.

Köpte sushi till kvällsmat och satte oss på gården. För jag var lite i firar-mode. Fick ett så himla roligt telefonsamtal igår eftermiddags som liksom fick allt jobb (även i denna segkolan till sol) att kännas värt det. En litet kvitto längs vägen. Och för att jag verkligen försöker uppmärksamma även de små vinsterna. Märker att det är helt sinnessjukt lätt att hamna på motorvägen. Man ser inget, man hör inget, man ska bara fram och till sist vet man inte vad fram är. Så jag övar på att stanna upp.

Och vår lilla citykid som badar i fontäner och snor andras jordgubbar från gården. Bara Antons surdeg som fattades. Hörde på ett radioprogram där dom pratade om folk som “bor och odlar i innerstan och döper sina barn till Algot”. Haha aouch. Så unik är man tydligen. Man måste ju ändå skratta åt  att man ibland odlar bilden av sig själv mer än några grönsaker.

14

Kommentera

tycker det är unika hur som är lite överskattat. det är väl inte konstigt att vi människor dras i liknande strömningar – att en generation tenderar att gilla samma namn eller företeelser. människor ÄR ju på många sätt lika varandra. och reagerar på liknande vis på saker som kan forma oss. tänker att det är lite fint på något sätt?

midis

Du har helt rätt. Det är ju egentligen ganska fint hur vi rör oss tillsammans. Och det unika är också överskattat i den menig att det är helt fruktansvärt tröttsamt att jaga sin egen svans, hehe. Omfamna det unika i gemenskapen istället (plus, det var ganska fint när en tant i affären hörde mig ropa efter Algot och blev helt rörd över att “alla gamla namn från hennes barndom springer runt igen”). KRAM!

Jag tror att du har så rätt i det med dom små vinsterna. Tycker att jag övar mig på det hela tiden men det är så himla svårt, för innan jag hunnit reflektera har jag sprungit vidare med något helt annat och glömmer bort det. Och tänker att “inte kan man väl fira i efterhand”? Och så blir det inget. Dumt egentligen.

midis

Så sjukt lätt, i frilanslivet i allmänhet och i uppdatera-flödet-varje-dag-livet i synnerhet. Vi får påminna varandra, för det är verkligen så viktigt. Kram!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.