2018-05-08

Sommarmalmö, strandhäng och ångestpåslag

Vilken kväll det var igår. 22 grader och picknick på stranden. På eftermiddagen!

Jag slängde iväg ett sms till Anton vid lunch och frågade om vi inte skulle mötas på förskolan och cykla ner till stranden. Fånga dagen, passa på osv. Dessutom skulle våra nya rum målas klart från 17-19 så det passade ju bra. Han sa ja och Algot var på helt enastående humör när vi hämtade honom. Älskar när det händer.

 

Och älskar Malmö. Strand och stadsliv allt bara en kort cykeltur bort.

Sportade mina nya favoriter. Från H&M! Även väskan. Perfekt picknick-badkläder-väska visade det sig.

Alla badade! Till och med Anton som tvingades bada i kallingar. Så går det med Algot i farten. Vet ingen unge som älskar att bada så som han gör. Som vi väntat på detta.

Och en annan favorit – också från HM. Fått in en hel del sommarfint faktiskt! Även om det var ungefär här jag märke att kroppen inte riiiiktigt mäktade med ett helt sommaräventyr på toppen av allt annat. Allt var liksom perfekt, som en sommardröm men ändå poppade hjärnspöken upp i huvudet. Som att badräkten kändes för liten (eller rättarsagt, jag för stor) osv.

Men myset trumfade ändå trötthet där på stranden. Om ändå alla måndagar kunde vara såhär. Kände det ända in i märgen. Någon form av lycklighet.

Tog årets första dopp i havet! Iskallt men ändå. Underbar kväll. Men sen tog orken slut. Algots strålande humör övergick i övertrötthet och gallskrik. Och en unge som vägrade sova. Medan han inte ville sova låg jag och marinerade i en kommentar om att “jag bara sitter och surfar på mobilen när vi har hen på besök”. Kände mig direkt värdelös, även om jag minns exakt vilket tillfälle hen pratat om. Då när jag och Anton kämpade som mest, den lördagen som vi hade bråkat hela dagen och en kvart senare skulle gå på teater med hela Antons familj på kvällen. Algot som gråter när kompisar ska passa honom samtidigt som alla hans favoritpersoner går därifrån, efter en hel dag av bråk dessutom. Och när vi kommer hem är Algot hög på socker och jag orkar verkligen inte mer. Har inte småpratet i mig – så jag tar upp telefonen. Flyr in i den. Och så var stora delar av hösten. Jag orkade inte. Även nu när jag står inför lanseringen, mitt i en renovering och ett jobb som ska skötas. Även fast det är på ett annat sätt, för det ger mig så himla mycket tillbaka. Medan hösten bara tog. Men hur som. Det är smärtsamt när man måste inse att man inte räcker till. Folks besvikelse. Och även om huvudet försöker rationalisera allt så lever kroppen sitt liv. Så vaknade klockan fyra i natt mitt i ett ångestpåslag. Fick sån brutal ångest för vi inte bokat tid till återkontroll till Algots öron än. En detalj i det stora hela. Men ändå. Har ändå lärt mig att lyssna när kroppen berättar. Så tar en liten paus för mig själv idag.

5

Kommentera

Åh relaterar! <3 Kom ihåg att alla bara gör sitt bästa. Min kille brukar påminna mig om att det är ok att någon tycker man är tråkig, att någon är besviken på en också vidare. Det är bara att erkänna för sig själv att man inte är perfekt och våga "stå" för det. Sådana där kommentarer kan sitta i mig länge, för mig försvinner de snabbast om jag säger "ja, så var det faktiskt". Sen är det inte mer med det. Ska bli så spännande med er lansering!

Christin

Tack snälla <3 vad glad jag blev för din kommentar. Du har helt rätt. Jobbar mycket på att känna att det är okej när folk blir besvikna (min man påminner mig om samma) men svårt att få helt tyst på duktiga flickan. Hon lever också på sömnbrist, så när jag sover dåligt blir alla de känslorna värre. Bra knep det där med att erkänna (även om förklaringar och ursäkter ligger lockar) men ibland är det bästa att bara hålla händerna upp i luften och ge sig. Tack för stöd & pepp!

Christin

Kram!

Så himla fint! <3

midis

Tack fina wilda!

Jag älskar att du är så modig och berättar! För det är så mänskligt och som vi nog alla kan känna igen oss i. Men det är ok att bara vara good enough. Jag får också panik ibland. Jag känner att om jag sköter trädgården så förfaller insidan av huset, om vi städar inne så gör vi inget kul på helgen, om vi gör något kul på helgen hinner jag inte laga storkok osv. När min syster häromdagen sa att jag borde städa min bil så snappade jag något överdrivet till henne. “Är du möjligtvis lite stressad” frågade hon med ett leende. Japp. Så nu tar jag några veckor där jag taggar ner på allt. KRAM!

midis

Hoppas det, det är den stora anledningen till jag öppnar dörren. Låter smart att ta det lugnare. Stress kan verkligen vara sån kul-dödare och får gör istället plats för massa negativa tankar, så är det i alla fall för mig. Så bra att vi båda chillar lite i sommar 🙂 Kram!!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.