2018-01-28

Mysigt lunchtips i Köpenhamn, blå planet och pms igen och igen och igen

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Så var helgen slut. Präglad av Köpenhamn och helt sinnessjuk mycket PMS. Idag har verkligen varit helt koko. Det har känts som om min livmoder vilket sekund som helst ska ramla ut ur min mage som en klump gelé och så har jag varit på ett helt fruktansvärd humör.  Jag har betett mig helt orimlig. Jag vet det. Men det kändes som att jag på allvar skulle bli sinnessjuk om jag inte fick leva ut min orimlighet. Jag vill inte skärpa mig, skrek jag till Anton.   Så då gjorde jag inte det. Att skärpa sig är verkligen en kvinnosjukdom, när jag tänker efter. Hur många genom historien har inte på allvar blivit knäppa av att hela tiden bete sig förnuftigt? I alla fall.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Köpenhamn var det. I fredags. Älskar den staden så mycket. Antagligen också lite för att det påminner om min danska sida av DNA:et. Känner mig liksom hemma bland danska.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Mötte upp Helle och vi gick till Les Trois Chochons och åt frukost. Eller brunch för vi satt där så länge.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Verkligen ett fint ställe och gott! Kan verkligen rekommendera. Ligger också på samma gata som många av finfina ställen som jag tipsat om här. 

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Kinesiskt nyår!

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Och vår i ett!

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Sen tog vi bussen hem till andra delen av clausen-bruun-klanen. Här är Helle som alltid är så full av färg.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Och dom här små grisarna som börjar bli mer och mer kompisar.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Hej från det pigga småbarnsgänget. Fy fasiken vad alla är trötta nu. Vi åt sushi, kollade handboll och blev sur för att Anton inte ville klia mig i håret. Sen sov jag som en kratta. Följer man alla spår vågar jag nästan lova att min mens kommer prick imorgon och sen är den här skräckhistorien över.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Vilket är en lättnad. Precis som att se snödropparna komma upp igen. Pms alltså. Sånt gift. Och jag vet, man ska inte ha det såhär. Hör otaliga tips och råd om olika naturmedel, antidepressiva osv. Och det är inte det att jag är emot något av det, men sanningen är att jag orkar inte sätta mig in i det (så jag antar att min pms är hanterbar). Men efter 3 år av extremt risigt mående så orkar jag inte testa mig fram med olika grejer och riskera att sätta kroppen i gungning igen. Jag går ibland på akupunktur som jag tycker hjälper mig mycket även med min pms. Det dumma är att jag slutar gå på det när jag mår bättre. Dels för att jag skäms för att jag behöver så mycket underhåll för att må bra och dels för att jag tror det förväntas av mig att bli “frisk” och att “frisk” är att inte behöva utomstående hjälp.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Hur som helst. Snart blommar man igen.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

På lördagen vinkande vi hejdå till kusineriet och tog metron till Blå Planet.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Definitivt en bra januari-aktivitet när det inte alls är kul att vara planlöst ute hur många helger i rad som helst. Men det var vi ju inte ensamma om att tycka såklart, så det var bra planerat att komma i tidigt.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Men jag var extremt trött. Vilket gjorde hela vistelsen ganska ansträngande och jag fick verkligen anstränga mig för att inte blir för ledsen att jag egentligen inte orkade. Hade sett framemot att åka dit med Algot och hade en väldigt målande bild i huvudet hur det skulle vara. Det är alltid lite jobbigt när det inte blir som i mitt huvud. Får liksom jobba på att inte bli helt orimligt besviken.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Men har också blivit bättre på att säga till Anton när det känns som om jag ska sprängas. Det hjälper mycket. Ofta känns det som en utomkroppslig upplevelse. Jag kan säga till Anton; nu har jag jättemycket hormoner i kroppen, jag känner mig arg pga av det osv osv osv. Problemet är bara att jag känner allt jag känner fast jag vet varför. Det är ju grejen med hormonerna. Det är dom som styr båten.

0

Kommentera

Grymt tråkigt med pmsen, Christin! Men du gjorde mig sugen på att åka till Den blå planet, också. Hoppas pmsen släppte sen och att mensen som följde var hanterbar <3

Christin

puss malin <3 köpenhamn var i alla fall bra plåster på såren!

Hanna

Tack för att du delar.. Känner med dig!! Och känner ofta som du. Känner mig ibland helt … Typ galen! När jag ska ha mens men också utan hormonell förklaring (tror jag? Kan ju inte ha PMS hela tiden?).

Känner ofta den där skulden för att jag behöver “mycket” för att gå runt psykiskt. Antingen är underhållet en förutsättning för att jag ska må bra eller så är det så att när jag befinner mig i en kris och mår dåligt blir det än viktigare att ta hand om mig.. vet inte vad som triggar vad. Har inte alls mått bra sen jag fick barn för nio månader sen och har kommit på att jag måste få duscha, hett, länge, skrubba mig, smörja mig. Typ mitt sätt att rena mitt inre från ångesten jag haft.

Har du skrivit något inlägg om varför du mått dåligt de senaste tre åren? Får kolla igenom ditt arkiv.

Tack igen för att du skriver. Kram!!

Christin

Hej! Tack för din kommentar och framför allt tack för att du delar med dig tillbaka. Jag har har nog inte skrivit någon sammanfattning (kanske man borde!) eller gått in djupare in på detaljer på hur pass dåligt jag mått. Lite för att jag först insett det nu, när allt är bättre, hur dåligt det faktiskt var. Jag har också insett att jag skämts väldigt mycket för att jag inte mått bra och att för att få barn var jättejättejättejobbigt för mig. Nu i efterhand tror jag att jag fick någon post-förlossnings-grej. Det är mina egna tankar och ingen diagnos jag fått. Men kan se att mina symptom och beteende inte varit “friska” eller “mig själv”. Eftervården för kvinnor som fått barn är SÅ dålig och man är SÅ dålig på att fånga upp oss som kämpar, kanske mycket för att det kan se ut på så.himla.många.sätt! Vilket kan vara förvirrande för vården, en själv och ens omgivning. Jag vill bara säga att jag förstår vad du menar när du pratar om skuld och att behöva ta hand om dig själv. Det är viktigt att vi gör det, även om det kan kännas lasttungt att behöva stå upp för det mitt i när man mår dåligt. Hoppas att du kan få känna dig lite mindre här inne, det är min förhoppning när jag delar med mig och berättar min historia. MEGAKRAM!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.