2018-07-29

Kollektivet, sommarkvällar och energi

Ännu en sommarfest till ända. Vilken ypperlig sommar att slå till på stort. Igår var vi i Antons barndomshem på landet och kalasade. Röjde och dukade fint så man inte skulle missuppfatta något och tro det var höst. Så torrt är det nu.

En reunion med Antons föräldrars gamla kollektiv, från den gamla goda tiden. I år är det 40 år sen kollektivet tog fart, om jag inte har fel för mig. Och även om det inte längre är ett kollektiv som så, så är det ju verkligen värt att uppmärksamma. Vet inte om sånt här finns längre?

Dukade med det lilla som fanns kvar och inte så pjåkigt det heller.

Antons pappa gick rakt på det. Förstå ändå, njursjuk på dialys och 30+ grader varmt och ändå är han den som hugger ved. Och springer efter Algot som ingen annan. Man kan bara önska att man få lov att bli sån när man blir äldre. Men säg helst inget till Rolf, svärfar ni vet.

I en familj med bara konstnärer så kan man lita på att det blir ordentligt festligt. Jag njöt rätt rejält att få lov att bara gå på en sån fin fest och imponerades av allas hårda arbete.

Och det var fullkomligt ljuvligt att se Algot springa runt i denna miljö. Många gäster med förr färskt i minnet var i ren chock över hur lik han var Anton. “Det är som att se Anton springa runt igen“, sa någon. Anton bodde nämligen här och i kollektivet tills han var 11 år.

Fint!

Och där korna en gång stod, är nu familjens ateljé. Även om jag inte direkt är någon konstnär så inspirerar det ändå en liten dröm till vårt sommarhus. Kanske gör vi en bit av den gamla ladan till en ateljé. Vem vet.

Numera kattälskare.

I ladan hängde så väldigt fina bilder från när det begav sig. Här är Anton med sin pappa och lillasyster.

Antons mamma!

Ni ser var drömmen tar fart. Inget dåligt ljusinsläpp.

Och så bakade ungdomarna pizza så svetten rann. Bokstavligt talat eftersom dem gräddades i en vedeldad ugn. Men lönade sig ändå, pga så väldigt goda.

Algot i pappas gamla barndomshem. Fint och knäppt.

Är det inte så vi alla känner? Visst? Fint tyckte jag.

Så himla fin kväll och fint att få vara en del av. Även om jag var en aning trött idag, trots rimligt tidig kväll ändå. Men är det något jag lärt mig under våren, så är det att roliga, sociala saker också kan ta energi. Jag ser mig själv som en social varelse så det slog mig aldrig att såna har roliga grejer kunde ta energi ifrån mig. Vissa mer än andra förstås, som här. Där jag inte kände jättemånga och då tar det lite mer förstås. Jag har på allvar inte förstått sambandet mellan min enorma trötthet vissa dagar har sammanfallit med såna här events. Det är oväntat svårt att ändra sitt mönster, men lever och lär antar jag. Så istället för att träffa vänner dagen innan, som jag brukar när jag ändå är i Helsingborg, stannade jag hemma och gick och la mig tidigt. För att jag inte orkar allt. För att vara glad på ett ställe, istället för småsur och trött på två. Ställde också in en resa till min morbror i England nästa vecka, och flyttade den till oktober för jag inte hinner eller orkar. Det tog emot så fruktansvärt mycket. Dels för jag saknar dem men mest på grund av att jag får så fruktansvärt dåligt samvete. Känner mig så otroligt dålig att det nästan utlöser fysisk ångest. Men det är del av processen. Att inse att både jag och mina relationer överlever även om jag inte är överallt hela tiden.

Vid tio var det gråt så fort någon slog stortån, så även om Algot ville kalasa hela natten var det dags att bege oss hem. Fyllda av ännu en sommarkväll.

15

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.