2017-01-22

Att ha barn, karriärshets och framtidsångest

Barn och karriär

Okej, nu har jag raderat och skrivit om så många gånger att jag knappt vet vem jag är. Så nu bara skriver jag så får vi se vart det bär. När jag frågade er vad ni ville läsa om här frågade någon om mina tankar kring det här med jobb och barn. Och jag får nog erkänna att jag har varit lite rädd för att svara. Rädd för att framstå som en idiot, oanställningsbar latis eller bara en bortskämt unge från stan. Men framför allt, så har det varit svårt att svara, helt enkelt för jag inte har något svar.
För väldigt ofta har jag känslan av att ha tagit mig vatten över huvudet.

Barn och karriär

Jag tänker sällan på Algot när jag är på jobbet. Det är väldigt skönt att få lov att vara fokuserad på något, ha kollegor och få lov att vara något mer, det är det. Problemet är att räcka till efter det. Jag kastar mig på cykeln halv fyra, springer till förskolan, lagar mat och är så trött att jag ofta häller i socker istället för salt, ketchup i brunsåsen och linfrön i pastavattnet. Men allt det går att leva med. Min värsta känsla är den när jag hela tiden håller Algot på en armlängds avstånd för att jag helt enkelt inte orkar vara med honom. Att inte orka med honom ger mig ofta väldigt mycket ångest.

Barn och karriär

För min största rädsla är att jag skall…missa honom. Att jag blundar och helt plötsligt är han stor. En del av mig vill bara släppa allt och överlämna mig själv totalt till honom.

Samtidigt har jag väldigt svårt att låta bli att vilja leva upp till förväntningarna av vad jag bör vara nu. I huvudet vet jag att det mesta löser sig, allt har sin tid och att framtiden (förhoppningsvis) är lång. Jag skall jobba längre än vad jag har levt. Men jag oroar mig ändå. Jag oroar mig för att min utbildning skall bli inaktuell och att jag ska bli omsprungen. Får en klump i magen när jag sätter på nyheterna som rapporterar om att ju längre man är borta från arbetsmarknaden ju svårare är det att komma tillbaka, speciellt för kvinnor. Såklart. Jag tänker på min ålder och jämför mig, fast man inte ska.

Vad händer om om jag är över trettio innan jag kommit ut på arbetsmarknaden efter min utbildning? Är jag värd något då?
Hur står jag i förhållande till dom som är 23, utan barn och kan och vill jobba hur mycket som helst?

Jag oroade mig väldigt mycket för att ha något att komma med efter min föräldraledighet. Ibland känns det som att den tiden försvann i ett enda orosmoln. Jag önskar att jag kunde säga att jag lärt mig ett och annat, men jag oroar mig fortfarande ibland. Att jag skall hinna skaffa mig tillräckligt mycket erfarenhet för att kunna vara borta igen utan att det kostar mig för mycket när och om vi skulle vilja ha ett barn till.

Men sen finns det även en tredje aspekt. Som alltid. Ingenting är enkelt. Det är viktigt för mig att Algot växer upp och ser att både mamma och pappa jobbar. Städar. Är hemma. Vabbar. Lagar mat. Och jag tror det är viktigt att han ser att jag har mitt eget. Är min egen. För att när han en dag faktiskt är stor så ska det inte bli för jobbigt för någon av oss att han blir sin egen.


Barn och karriär

Jag var inte beredd på att tiden skulle kännas så knapp med barn. Var fullkomligt övertygad om att det är klart man kan göra allt. Och det kanske man kan, men antagligen inte samtidigt.  Varje dag tänker jag att jag önskar att det fanns en manual, ett rätt eller fel. Men om sanningen ska fram så testar jag mig fram. Lär mig saker varje dag men min största utmaning i allt detta är att låta hjärtat vara drivande snarare än normer och förväntningar.

 

0

Kommentera

Känner igen mig en del i dina tankar trots att jag inte har barn. Än. Men det kanske är något jag vill ha inom ett par om jag får önska, och jag har inte ens min examen färdig än så jag kommer knappt hinna få någon erfarenhet innan jag ev är mammaledig. Men jag tänker också att du (och jag!) har massa annan erfarenhet som inte 23-åringarna har som också är värdefull och viktig. Så jag tror det blir bra i slutändan ändå <3 Kram!

Christin

Jag tror också det blir bra i slutändan, men önskar att det vore liiite lättare att vila i den tanken. Men jag tror också att väldigt många känner och tänker såhär så tyckte det var viktigt att lyfta frågan lite. För jag tänker att prata man om det lite, så rör både ångesten och pressen på sig lite. Blev glad för din kommentar. Kram!

Jag har själv inga barn men fattar inte hur mammor får ihop tiden. Jag har så stor respekt för alla er. Skulle jag börja anställa nån i mitt företag så hade det varit en mamma. Det finns inga som kan vara så tidseffektiva på den lilla tid dom har över.

Christin

Jag är bredd att hålla med dig på den, hehe. Ibland tittar jag på allt jag och mina medmammor får gjort och undrar i mitt stilla sinne hur fasiken vi hinner med allt. Men det är inte utan några extra hjärtslag och svettdroppar. Och den där jäkla känslan att man inte räcker till, så trött på den. Men jag blev glad och stärkt av din kommentar! tack!

Åh, fina du. Känner verkligen igen mig så mycket. Kan njuta av dagarna, ha kul och göra fina saker men i slutet på dagen känns det nästan ändå alltid som att vi överlevde. Som om vi gjorde det bästa av den här dagen och liksom kan pusta ut. Puh, vi fick ihop den här också så snart är framtiden här. En famtid då vi faktiskt ska ha TID med allt. Och så kan en ju inte leva. Så det kanske bara är att acceptera. En är otillräcklig i sina egna ögon, men antagligen (och förhoppningsvis) inte i andras < 3

Christin

Åh ja, vad JAG kände igen mig i din kommentar. Jag tänkte ofta på framtiden när jag var föräldrarledig, på just all tid jag och vi skulle ha..sec. Fast tid är det enda jag inte har tillräckligt av och hur mycket jag än prioriterar hit och dit, så är tiden den den är. Och framtiden den är nu. Det är NU jag vill ha tid. Jag önskar jag kunde landa lite i att det är okej att saker får ta sin tid och att för att ta mitt favvocitat – långsamt leder också framåt. Men framför allt tror jag du är något på spåret med det där sista. Oj oj oj, ibland är man sin största fiende. Försöker verkligen jobba aktivt med att give myself a break. Kram! <3

Har inte barn ännu (men hoppas ju det kan bli det om några år) och är med till och från jättekluven till att det känns som om en måste välja mellan karriär och barn. Men försöker tänka positivt att det inte behöver vara så eftersom allt vi går igenom i livet (speciellt något så stort som att bli förälder) är en jättebra och viktigt erfarenhet det med. Är övertygad om att det kommer ordna sig till det bästa för dig, du är grym! 😀

Christin

Tack Clara, vad glad jag blev för din kommentar. Jag skall vara ärlig och säga att ibland tänker jag att det fan inte går att ha barn och ha en karriär, men det är dum tanke… för jag vet ju faktiskt inte. Jag har precis börjat. Men tänker att det kanske få lov att ta lite längre tid. En tanke som stundvis är svårt att acceptera (inte minst för en otålig person) men som jag skrev, en skall jobba längre än vad jag levt. Det är ganska lång tid, tänker att man kanske hinner ändå. Men ibland är det svårt överrösta osäkerheten. Kram

p.s du är också grym!!

Tack för att du skriver så öppet och ärligt. Klokt. Och insiktsfullt. Jag känner igen mig från andra aspekter. Jag har varit sjuk sen jag hoppade av gymnasiet och börjar min utbildning några dagar innan jag fyller 30. Jag vill inte ha egna barn och tur är väl det med tanke på att det inte skulle gå ihop. Däremot vill jag vara familjehem någon gång i framtiden och usch vad tiden springer ifrån mig i det. Jag hoppas att jag någon gång får vara en trygg punkt för barn som inte vet vad trygghet är. Och jag vet ju att jag kommer behöva skapa mig ett jobb som håller även när jag är 75 år och en skruttig tant för någon pension lär jag inte kunna få. Men att då jobba med de som kanske också blir mina extraungar är ju en väldigt bra lösning, så det siktar jag mot. Tycker att det är jättefint att tänka att du också behöver vara din egen. Så lätt att “bara” bli förälder, har jag förstått från vänner som fått barn. Det finns ju inget rätt och fel tänker jag (när vi talar om sunda familjer). Alla familjer och individer är unika och bara ni kan veta hur ni behöver göra i er familj.

Christin

Wilda <3 Vilken tänkvärd kommentar du lämnade. Speciellt det där med "när vi pratar om sunda familjer" – för så är det ju, jag skriver utifrån ett slags normaltillstånd, om man kan kalla det så. Värt att påminnes om, och poängteras. Tycker också väldigt mycket om din formulering om att "skapa" sig ett jobb, det lämnar rum för så mycket mer möjligheter. Och ibland gör det skillnad bara hur man pratar kring saker. Men blev väldigt glad för din kommentar och ditt perspektiv. Bara det hjälpte i ett för stunden litet förvirrat hjärta. Man gör så gott man kan. Kram!

Så fint att du skriver om der här Christin! Jag har inga barn, men funderar ändå väldigt mycket på det här med karriär (vilket ord, egentligen!) och hur jag ska få ihop det med allt annat jag vill göra med mitt liv. Jag läste Amy Poehlers självbiografi för ett par år sen och hon beskrev det som att en karriär är som “a bad boyfriend”. Jag tolkade det som att om du hänger upp ditt liv på din karriär, och inget annat, så blir det kaos pga “a bad boyfriend” aka. din karriär, kan du inte alltid lita på. Och det är inte alltid klokt att lita på den. Jag tycker du är något på spåret när du pratar om att låta hjärtat vara drivande. Jag tror, oavsett om det finns barn eller ej, att vi måste hitta på nya sätt att hantera arbete och karriär på. Kram

Christin

Karriär, ugh, mitt bästa hatord. Kroppen vrider sig som en disktrasa när jag pratar om det. Men ibland måste man. Men jag tror du har helt rätt- vi måste hitta nya sätt att hantera arbete och karriär på. Inte bara för oss föräldrar, men för alla. Det är så himla många som gasar på rakt in i väggen. Det finns mycket annat i livet som borde få ta plats och många andra som också vill jobba. Hellre att många jobbar lite, en att några få jobbar som idioter. Men det är ju en jättelång och komplex utläggning, det får bli en annan gång. Men blev i alla fall glad för din kommentar <3

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.