Vi har varit i Kalmar i några dagar. Eller ja, Norra Hagby där min mamma bor sen några år tillbaka. Trodde det skulle bli kallt, men det blev det inte. Så jag tog av mig byxorna och jackan och tog på mig sommarklänningen igen.

Tänkte skriva att det har varit lugnt och skönt men det är en sanning med modifikation. Det är rejält krut i den här lilla typen nu. Har lärt sig säga “jag blir galen” eftersom jag säger det så mycket. För ett år sen var vi oroliga för hans tal och hörsel, nu är jag orolig för min egen hörsel. Det är aldrig tyst och det utkämpas många slag under dagen som är kriget.

Sommarens mest använda sandaler, så glad att jag knep dem på rean.

Vi har också hunnit vara på Öland en sväng, det är flera år sen sen sist. Jag saknar grönskan i naturen. Detta året har man ju ändå insett hur mycket man uppskattar frodigheten och grönskan här, tillskillnad från Grekland osv.

Öland håller sakta på att somna igen, så vi hade lite otur med diverse lunchställen och hamnade till sist i Färjestaden där Algot också hittade en badplats.

Herregud vad den här ungen övar på att vara och bli sin egen person nu. Men jag börjar bli lite trött på att bli utskälld stup i kvarten. Idag hann jag inte ens gå upp ur sängen innan han höjt rösten. På lördag ska jag bo på hotell, jag har aldrig längtat så mycket efter ett tyst rum och egentid.

Algot är ledig augusti ut, Anton också. Och jag försöker ratta jobb samtidigt. Lite en utmaning måste jag erkänna, även om fördelarna alltid väger upp. Att vi har möjlighet att göra så mycket. Den här sommaren har verkligen varit fylld av underbara saker. Jag läste någonstans att ekonomiska möjligheter och skillnader aldrig blir så tydliga som på sommaren. Ligger verkligen något i det, och även om jag blir svettig av att bara nämna det så är det ju också viktigt. Jag blir svettig för det är läskigt att skriva om ett så oerhört laddat ämne, speciellt när man inte vet vad som händer när jag tryckt “publicera”. Vill inte verka dryg, arrogant eller prata om saker som inte är mina att prata om. Jag vet ju att jag har möjlighet till mycket. Men skriver om det nu för jag blev så berörd av Wildas ärliga och mänskliga text om att inte ha råd häromdagen. Vågar hon, så vågar jag  (däri ligger ju kraften i (och min kärlek till) det skriva ordet!). Att flera sidor av olika liv får synas är viktigare än min personliga svett.

Men jag lär mig också mycket av att leva med Algot. Som älskar alla livets enkla grejer, som att bada i havet. Eller sätta sig vid köksbänken mellan två skåpsluckor och låtsas att det är en bil. Eller springa snabbt som de gör på TV (Friidrotts EM), så då går vi ut i parken och gör det.

Och så var ytterligare tre fina sommardagar slut, fyllda med “nej jag vill inte“, mormorkärlek och saft till frukost (mormorkärlek).

13
Kadeau Bornholm

En av kvällarna på Bornholm gjorde vi något extravagant. Kalle och Helle (min bror och svägerska) hade bokat bord till oss på den populära restaurangen Kadeau. Twisten var att restaurangen har en stjärna i Michelin.

Kadeau Bornholm Kadeau Bornholm

Även om vi såklart fick betala kalaset själva så tyckte jag det var så oerhört omtänksamt att de tänkte på oss, bokade bord och passade Algot. För att de vet att vi kämpat lite under våren och alla par behöver lite alone time.

Kadeau Bornholm Kadeau Bornholm

Vi bestämde att det fick bli bröllopsdagsfirande i efterhand. I maj var vår fjärde bröllopsdag som gick helt obemärkt förbi. Precis som att att vi har varit tillsammans i tio år i år. Det borde varit något vi skulle ha firat, men det tionde året visade sig bli vårt absolut tuffaste. Så med det sagt tyckte vi att det var ett fint tillfälle att skåla in ett bättre elfte år.

Kadeau Bornholm

Kadeau har en resturang i Köpenhamn också, med ännu fler stjärnor om jag inte har helt fel. Men denna är helt unik eftersom den ligger precis vid havet. Och det kunde ju knappt ha varit en bättre sommar att besöka restaurangen. Vi fick ett bord närmst stranden och havet, helt vindstilla och med en ljusrosa himmel och fullmåne. Allt som allt blev det min finaste restaurangupplevelse ever tror jag. Jag och Anton har alltid delat matintresset och det var fint att få göra något sånt här igen.

Kadeau Bornholm

Grejen med såna här ställen är att all mat låter så otroligt enkel. Så enkel att man nästan får en hjärtattack när man hör vad det kostar. Men jag ser det som en form av konst. Lika mycket kärlek i detta som i något annat kreativt. Jag är ingen matskribent, eller matfotograf, jag bara gillar väldigt väldigt god mat. Denna var så god och så fin att till och med jag tyckte det var värt att störa ögonblicket med en bild. Med brist på plats i hjärnbanken kallar jag denna förrätt för “tjusig zucchini”.

Kadeau Bornholm

Broccolistam med hackade myror. Oväntat gott och väldigt syrligt.

Kadeau Bornholm

Friterade fjordräckor på toast (som man då skulle äta hela).

Kadeau Bornholm Kadeau Bornholm

Solnedgången sträckte sig hela vägen till oss och var så oerhört fin och delikat.

Kadeau Bornholm

Stekt gröt med torkade blommor och ost. En av de bästa rätterna på kvällen. Den och potatisrätten med ostsås som tyvärr inte hamnade på bild. Men ni hör ju; allt låter så otroligt enkelt. Men ofta är det som ser enkelt ut, jäkligt svårt.

Kadeau Bornholm

Kyckling i kålblad med vildsenap och jättegod sås. Mycket var såklart med råvaror från området, eller direkt från stranden. Myrorna plockades på plats. Vi beställde till ena juicepaket istället för vin. Oerhört kreativa och goda juice som höjde hela upplevelsen av maten. Väl värt alltså.

Kadeau Bornholm

Morötter på fyra olika sätt med typ grädde som var en dessert.

Kadeau Bornholm Kadeau Bornholm

Och så en annan dessert; en grantårta. De små bebis-fladdermössen är det innersta på en grankotte. Så knäppt och gott! Sen körde vi hem mätta och belåtna och tacksamma för en så fin matupplevelse.

9

Det har minst sagt varit en intensiv vecka. Från det att det ringdes om att vårt vatten var slut i onsdags tills nu har jag typ varit på resande fot. Med helt olika grejer. Det ljuva dubbellivet minst sagt. Och innan Linas semester tog slut hann vi upp till Varberg och Göteborg för att riva av lite jobb med JWHF. Vår första resa med Just Wanna Have Fun!

Först ut var Varberg, Kristin och For Good Luck. Under hösten kommer det upp en intervju med Kristin som handlar om FGL såklart men också hur det är att jobba med sig själv som varumärke, vad utmaningarna med att bygga ett företag kan vara och så miljonfrågan – hur varvar man ner och kopplar av!

Himla trevlig att få komma upp till Kristin. Vi kastades direkt in i diskussioner kring hur det är att leva med en blogg. Alltså, vilket ansvar har man egentligen, är kraven som sätts på en rimliga (speciellt de stora profilerna) och hur handskas man med det? Känns som branschen ändras och utvecklas så mycket att det är svårt för den enskilda individen att hänga med, om än känslomässigt. Även om man jobbat med det i tio år. Det blir så oerhört tungt om man ska bara alla världens problem på sina axklar. För det glöms ju lätt bort att det är en person som skriver och driver en blogg, även om det ibland känns som ett företag? Därför är såna här möten så ovärderliga. Där man kan dividera, stöta och blöta hur man kan tänka i sin roll som bloggare. Men en sak som vi alla gemensamt utgick ifrån och som ibland komplicerar till det; vi skriver inte om andras problem. Eller nära och kära som inte vill vara med. När Linas kille uttryckligen inte vill synas i bloggen, så måste hon ju respektera det, även om det leder till att folk tror att de gjort slut. Eller om ens barn har ett problem eller mår dåligt. Det hade varit helt oförsvarligt att berätta någon annan story på ett så utelämnande sätt. Men kruxet är att det skapar hål i vår story som ibland gör hela berättelsen om våra liv ganska endimensionell. Om det makes sense?

Åt en snabblunch på Verket! Åt en vegetarisk risotto. Som var god! Ska ju ändå bli gott med höstkäket så småning om.

Och sen helt plötsligt var vi i Göteborg. Där vi träffade Johanna, som också tog denna bilden. Tack så mycket, ändå kul när jag och Lina fastnat på bild tillsammans ibland.

Vi fikade på Da Matteo. Kul ju att gästspela på ställen och kulisser som man följt i sociala medier. Malin anslöt också vår fika så småning om, både Malin och Johanna kommer också upp med varsin intervju på JWHF i höst. Så himla kul. Det var väldig varm och rent av rolig stämning till bords, vilket kändes väldigt fint. Och Malins unge Doris, vilken stjärna. Följ för tusan!

Vi bodde på Hotell Flora, vilket låg mitt i smeten och hade helt underbara färgkombinationer.

På eftermiddagen gick vi till Forssén & Öberg och drack champagne. När vi skålade för en intensiv men rolig arbetsdag slog det oss att vi inte firat JWHF. Jag och Lina alltså, vi hade ju vår lanseringsfest, men innan dess fanns ju allt bara i vårt huvud. Och vi har bara jobbat på och inte tänkt på att stanna upp ett ögonblick. Minns när Lina frågade mig om folk också “stirrade på mig som en idiot” när jag pratade om /försökte förklara JWHF. Skrattade nervöst och svarade “ja, det är skitjobbigt”. Men det är det som gör det så. himla. roligt att jobba med Lina och antagligen varför det gått så snabbt från idé till verklighet – det är inga omskrivning oss emellan. Målbilden har på något vänster varit tydlig för oss båda. Men innan det fanns något konkret att visa så fanns allt bara i våra huvuden och stundvis var det skitläskigt att våga lita på det. Fanken vad jag lärde mig mycket på bara det. Omge dig med dina (vill inte skriva rätt här pga det kan vara SÅ olika; finns inget enkelt svar på vad rätt är) människor och våga lita på dig själv.

10

Det är 16 grader ute. Det var dubbelt så varmt i onsdags. Så pass tvära kast att det är svårt att inte klandra höstsnacket. Algot är ledig ett par veckor till, men får erkänna att även jag känner ett viss vemod att sommaren, eller i alla fall semestern, snart är slut. Vilken otroligt sommar det varit. Tittar på bilderna och tänker nästan att det är once in a lifetime. En av sommarens bästa kvällar vart helt klart denna, den sista på Bornholm tillsammans med min bror och hans familj. Som är också är min.

Vi gick till “Kalas” som inte bara har öns godaste glass, utan var även det vackraste stället att äta glass vid. Kvällen var så fin, varmt och omhändertagande. Barnen var på så bra humör att glass kunde bli en öl som sen blev två innan vi alla promenerade hem utan tjiv, bråk och “jag blir arg”.

Det blåser vilt utanför fönstret när jag skriver detta, och jag kan inte hjälpa att känna att sommaren varit helt utomjordiskt när jag tänker tillbaka på den.

Vi har ätit så sjukt mycket glass. Så mycket att Anton skämdes inför Algots tandläkare och ljög. Fast han visst typ fått en glass nästan varje dag. Ibland två. Men tycker Viggo säger det så bra på denna bild; man lever bara en gång så lika bra att passa på att njuta.

Ett underbart ställe, går knappt att förklara i varken text eller bild. Hoppas du får chansen att åka dit någon dag.

Min familj!

Min familj! Ser framför mig hur Algot & Viggo sitter och tittar på dessa bilderna när de är stora och säger saker som “vad unga ni såg ut”.

Och det var även under denna resa som Anton letade sig in i Viggos hjärta. Som nu går runt och säga att han “älskar mamma, pappa, Anton och glass“.

Lovar att minnas detta förevigt.

Ett av sommarens bästa ögonblick.

12

Sa ju att vi inte skulle höras förrän det var under 25 och  sval bris. Även om jag något i chock stirrade ut på ösregnet i morse och blev påmind över vad som egentligen är normalt. Men ändå, tjocktröja, sneakers och lite gåshud. Så underbart. Såklart med förbehållet att solen kommer tillbaka och hösten blir lång och solig.

Har alltså varit i Varberg och Göteborg med Lina under snabba 24 timmar-isa för att jobba med kommande reportage och personporträtt till JWHF i höst. Så mycket intryck under dagen att jag hela natten drömde att jag var livrädd för att råka köra ut på motorvägen. Kanske en symboliskt påminnelse om att jobba på förnuftigt i höst. Men med det sagt gick jag och la mig så jävla glad rent ut sagt. Somnade tryggt bredvid Lina som kollade Younger och tänkte det här är bara början ju. Och tacksam att allt blev såhär bra och framför allt – kul.

Vi träffade Kristin, Johanna och Malin som alla dyker upp på sidan i höst i härliga och ärliga intervjuer. Stay tuned. Något som slog mig mest var hur vanliga alla är. Jag vet, kanske låter konstigt. Men ibland blir den här världen så avhumaniserar och även vi som jobbar med det kan glömma bort det. Vanligheten. Jämför oss och tänker “hur hinner hen allt och inte jag”. Vetetusan hur man löser det. Men jag antar att påpeka och påminna ibland är bra även för den mest inkörda. Livet drabbar oss alla. Även oss med snygga bilder, hehe.

Ett par timmar till och sen är jag hemma hos Algot igen. Vill bara köpa ett par mysbyxor och kolla tv med honom hela hösten. Hemma. Härliga känsla ändå. Vilken skillnad ett år gör. Förra hösten så fanns inte JWHF , jag ville aldrig gå hem och hade så mycket ångest och oro i kroppen att det kändes som gatorna gungande när jag gick.

17

Hej i värmen! Idag sa jag till en kille i en butik “jag fattar inte hur du orkar vara så trevlig när det är så varmt“. Tyckte nästan det var ett personligt hån mot mig. Ja, ni fattar. Den här värmen är helt olidlig i mitt huvud, vilket gör att allt går väldigt, väldigt långsamt. Har dessutom varit så otroligt tjurig idag. Har även sagt till Anton “jag vet att detta är barnsligt och orimligt men det skiter jag i”. Dagen började också så fruktansvärt dåligt, när städbolaget som hjälper oss i huset ringer på morgonen och säger att vattnet är slut. Det vi fasat för hela sommaren. Vi blev så in i helvete stressade, inte minst för vi har våra sista hyresgäster nästa vecka som  b e t a l a t  för rinnande vatten . Allt löste sig, det fanns vatten och så, men dagen repade sig aldrig riktigt. Stundvis är jag och Anton riktigt dåliga på att hantera allt ansvar som kommer med allt. Vi slår bakut och bråkar om det istället. Suck.

På grund av värmen har veckan känts evighetslång, men den har inte bara varit pina. I måndags var Lina och Mathilda äntligen tillbaka i stan och vi hade en efterlängtad dejt med kidsen.

Vi åt lunch på Atrium. Äter alltid laxsalladen men mest för sesammajonäsen som är så god. Förutom att springa efter kids så planerade vi vår lilla trip norrut i helgen. Vi ska till Varberg och Göteborg för att riva av lite grejer till ett par reportage som kommer på Just Wanna Have Fun i höst. På tal om Just Wanna Have fun så satte jag nästan kaffet i halsen när jag såg H&Ms nya kampanj. Så knäppt ändå, men tar det ändå som ett kvitto att vi inte är helt fel ute, hehe, utan gjorde så in i satan rätt när vi sprang med vår magkänsla.

Mmm. Lite verklighetsskildring. Ända sättet att få sitta ifred när man äter, eller ens få sitta still. En gång sa en bekant till mig när Algot satt med telefonen “med det där har ni ju arbetat in rätt bra själva”. Då väljer jag denna verklighet anyday. Gemenskap och förståelse i galenskapen!

Har också börjar småjobba denna veckan. Varvade jobb med att ligga i soffan med frysta vetekuddar medan killarna var på stranden. Inte helt lätt att börja jobba när sommarlovet fortsätter för killarna. Något med att vissa föräldradagar försvinner efter barnet fyller 4 år från och med de barn som är födda 2015, så vi passade på att göra Algots sommarlov extra långt. Härligt för honom, liten utmaning för oss – om vi ska vara helt ärliga. Försöker se möjligheten i en mjukstart istället, att få ha lite av båda världarna en stund istället för att riva av mig håret. I alla fall – jobb. Förutom JWHF är jag ju också frilans som konsult inom sociala medier och digital marknadsföring. Och igår jobbade jag ett par timmar med Ida och POW. Hur fina örhängen? Här kan man ju förresten läsa en intervju med Ida bakom märket.

Annars så har jag inte orkat göra något annat. Inte mat, inte städa, inte någonting. Orkar inte ens öppna Instagram, orkar inte se vad alla andra orkar göra som jag inte gör just nu. Återkommer när det är 23 grader och sval bris igen.

14

Vilken helg. Satte mig på tåget kl 07 lördag morgon för att vara i Helsingborg kl 08. Allt för min fina vän Marie som gifter sig om en dryg månad. Extra speciellt eftersom Marie är en av mina finaste och äldsta vänner. Från galenskaperna i gymnasiet ända ner till altaret, båda rörande överens att det är det att vi har varandra som hjälper oss hålla förståndet när vi sicksackar oss genom livet.

Marie, Marie, Marie – en av de varmaste, mest generösa människorna i mitt liv. Ibland  ger hon så mycket att jag oroar mig för om det finns någon kvar till henne. Aldrig dömmande, alltid hjälpandes. Inte för att vi inte bråkat genom åren, men kunde inte låta bli att reflektera över varför just vi klarade oss och landade i att vi alltid stöttat varandra och aldrig jämför oss med varandra. Speciellt det sistnämnda är en viktig nyckel. Och jag vet inte riktigt hur eller varför man får till det så med vissa. Det bara blir. Har tyvärr många vänskaper som gått i kras i jämförelseträsket. Såklart även från min sida. Ibland handlar det inte alltid om att en direkt varit avundsjuk eller så, utan bara att man ibland blir så ofantligt ledsen för sin egen skull att man inte orkar känna glädje för någon annan. Då skär det sig lätt, speciellt när man är ung och dum.

Och så har vi verkligen tagit oss ann vuxenlivet tillsammans. Även fast vi lever helt olika ibland, så förstår vi varandra så bra. Aldrig en dömande min. Bara gapskratt och en tröstande hand. Som när jag satt på hennes jobb och grät när det var som jobbigast mellan mig och Anton i vintras. Då la hon sin hand på min, grät och skrattade om varannat tillsammans med mig. Fullständigt ovärderligt.

Vi åkte hela vägen upp till Stenungsbaden. Perfekt mix av häng, sommar, gött och nattklubb. Så varmt att hela gänget höll på att svimma på kuppen. Men när vi avslutade hela kalaset med ett nattdopp vid bryggan och huset (på bilden!) så tänkte jag verkligen “det blir inte bättre än såhär“. Underbara jäkla sommarminnen, alltså!  Älskade sannerligen livet i den stunden.

Och igår tutade vi hem igen utmed eftermiddagen. Tappert kört av Kajsa i full fart medan resten av bilen sov, så jag skulle hinna hem och säga godnatt till Algot. Så underbart att känna att det går att ha allt ibland. Kom hem trött men så glad över att få ha vänner och familj i en salig blandning.

17

Klart vi lyckas pricka in de absolut varmaste dagarna i stan. De senaste dagarna har varit ganska påträngande och skitjobbiga. Jag vet, viiiiiiiinteeeeerrrrnnnn. Men både jag och Algot är ur funktion när det är såhär varmt och kvavt. När vi frågar Algot om vi ska gå ut pga det tryckande dåliga samvetet från oss föräldrar säger han “nej, vill va hemma”. Så har vi legat på soffan istället med varsin fryst vetekudde (lifehack i värmen) och kollat på tv. Lägg till tryckande pre-menssmärtor. En dag åt vi alla fall frukost på Lotta Love, och även om råkost inte är min kopp te direkt så passar det perfekt denna heta sommar.

Igår var det tillräckligt svalt. Eller ja, den galna fuktigheten från dagen innan var inte lika illa så vi gjorde ett par ärenden på stan. Köpte en påse bilar på loppis och lunchen var räddad för trötta vuxna. Men trots att livet med en tre åring stundvis är ganska (mycket) krävande så är det också väldigt, väldigt mysigt att få spendera sommaren med Algot. Jag skrattar varje dag. Inte hela dagarna, men varje dag. Förutom att han kallar mig “den” när jag blir arg på honom (han går till Anton, drar honom fram till mig, pekar och säger “den är arg“). Lika ljuvligt är det att va med honom när han är mysig. Som igår, när Anton är ute med vänner och jag och Algot bara myser och busar i hans säng. Livet är så enkelt då. Tänkte sen att de stunderna, av ren genuin glädje och kärlek, är lika svåra att gestalta som livets baksidor (även om jag alltid försöker ge en nyanserad bild så gott det går). Ingen står med kamera när jag känner mig så förälskad i Algot att det känns – på riktigt – som att inget annat behövs någonsin. Och så ska det väl va. Hans och mitt ögonblick. Därför blir det en bild från ett creddigt lunchställe istället.

Julie på gamla väster. Fint ställe, har iof bara ätit lunch, men den kan jag rekommendera. Beställde in en extra tappas, sardiner och rostat bröd. Alltid gott men blev så himla himla gott i denna värmen. Ge mig salt. Så rekommenderar det också.

En kaffe på Noir såklart. Fick en liten känsla av höst när vi sprang runt på de vanliga ställena under vardagen. Men kände samtidigt att det är faktiskt bara augusti. Är inte redo än. Lite mer semester kan man allt ha.

18

Jag stänger datorn nästan lika snabbt som jag öppnar den. Det går inte att göra något annat när det är så här varmt. I en sekund får jag “dåligt samvete”, men slänger det snabbt över axeln. Jag klagar mycket på värmen just nu, men på något sätt får det mig att vara här och nu. Kroppen är så långsam att inget annat går. Och långsamt är bra. Dagarna flyter verkligen ihop. Bornholm känns längesen fastän det bara är en vecka sen. Låt oss dyka in i vår första dagar.

Som också var – långsamma och lugna. När jag och Anton pratade om vår sommar hittils igår och försökte komma på varför det varit så bra så blev det så tydligt. Finns ju många anledningar såklart men till skillnad från de senaste åren så har den här sommaren varit i vårt tempo. Styrt av oss och inget annat. En guldklimp-insikt vi tar med oss till hösten.

I alla fall, min bror med familj hade hyrt ett hus på Bornholm och var snälla nog att acceptera min självinbjudan, hehe. Alla i sällskapet föll så handlöst för Bornholm att den yngre delen (min bror) till och med funderar på att köpa sommarhus där. Drömmen! Önskar att varje sommar blir såhär då (fast att det regnar på nätterna).

Vi åt glass på öns bästa ställe. Det kommer en mini-guide på JWHF, så håll till godo. Jag fick i alla fall något oväntat en ny favorit: apelsinsorbet. Så sjukt gott och läskande.

Där min familj bodde var naturen mer Bohuslän-ig (även om stränderna och havet var underbara på Bornholm!). Till och med Algot badade från klipporna, att han har fått modet och tilliten tillbaka och hoppar självsäkert i vattnet är helt klart sommarens största vinst. Som när han åkte på SUP:en förra sommaren, och hela stranden tappade hakan att vi vågade. Vi litar på vår unge och han litar på oss, och det är så jäkla fint att jag kan skrika rakt ut av stolthet.

Det var fullständigt underbart. Att bada alltså, vet ingen mer barnslig känsla i vuxen ålder som är så full av frihet.

Och eftersom det hade regnat en del veckan innan vi kom så blommande allt så himla fint. Kändes typ exotiskt.

Bara för han är så gullig. Min fina lilla brorsson, Viggo.

Tidigt nästa morgon åkte vi till Hulle Havn.

Fina Helle, min svägerska!

Hulle Havn var fantastiskt. Inte minst för där var en trampolin som vi hoppade ifrån. Kändes som jag lekte med min lillebror igen som när vi var små när jag skrek “kom kalle, vi hoppar igen“. Fint!

Sen åkte vi och åt glass. Alla namn, ställen och regelrätta tips kommer senare! Semesterlunken gör annat svårt i skrivande stund.

Det var nästan så jag tyckte det här bilden på mig och min bror kändes för privat i en sekund. Vet inte varför. Men här är vi alla fall <3

Viggolicous!

Killarna med sin helt egna dynamik. Kivas och gapskrattar omvarannat.

Åt Bornholms godaste pizza! Pizza Bianco (alltså utan tomat) är min favorit. Så jag bad om en utan.

Det var våra första dagar! Såklart mycket mer. Som alltid. Men jag är för trött, solmosig och helt ärligt känns det fint att få minnas semestern som enkel, även om livet alltid är närvarande. Även om tajmingen blir fel ibland, man går varandra på nerverna, eller vad det nu kan va, så är jag så innerligt glad för dessa minnen. Med den lilla, lilla, lilla familj jag har kvar, och hur hjärtslitande splittrade vi är, så är jag väldigt väldigt glad över att jag har detta.

16

Ännu en sommarfest till ända. Vilken ypperlig sommar att slå till på stort. Igår var vi i Antons barndomshem på landet och kalasade. Röjde och dukade fint så man inte skulle missuppfatta något och tro det var höst. Så torrt är det nu.

En reunion med Antons föräldrars gamla kollektiv, från den gamla goda tiden. I år är det 40 år sen kollektivet tog fart, om jag inte har fel för mig. Och även om det inte längre är ett kollektiv som så, så är det ju verkligen värt att uppmärksamma. Vet inte om sånt här finns längre?

Dukade med det lilla som fanns kvar och inte så pjåkigt det heller.

Antons pappa gick rakt på det. Förstå ändå, njursjuk på dialys och 30+ grader varmt och ändå är han den som hugger ved. Och springer efter Algot som ingen annan. Man kan bara önska att man få lov att bli sån när man blir äldre. Men säg helst inget till Rolf, svärfar ni vet.

I en familj med bara konstnärer så kan man lita på att det blir ordentligt festligt. Jag njöt rätt rejält att få lov att bara gå på en sån fin fest och imponerades av allas hårda arbete.

Och det var fullkomligt ljuvligt att se Algot springa runt i denna miljö. Många gäster med förr färskt i minnet var i ren chock över hur lik han var Anton. “Det är som att se Anton springa runt igen“, sa någon. Anton bodde nämligen här och i kollektivet tills han var 11 år.

Fint!

Och där korna en gång stod, är nu familjens ateljé. Även om jag inte direkt är någon konstnär så inspirerar det ändå en liten dröm till vårt sommarhus. Kanske gör vi en bit av den gamla ladan till en ateljé. Vem vet.

Numera kattälskare.

I ladan hängde så väldigt fina bilder från när det begav sig. Här är Anton med sin pappa och lillasyster.

Antons mamma!

Ni ser var drömmen tar fart. Inget dåligt ljusinsläpp.

Och så bakade ungdomarna pizza så svetten rann. Bokstavligt talat eftersom dem gräddades i en vedeldad ugn. Men lönade sig ändå, pga så väldigt goda.

Algot i pappas gamla barndomshem. Fint och knäppt.

Är det inte så vi alla känner? Visst? Fint tyckte jag.

Så himla fin kväll och fint att få vara en del av. Även om jag var en aning trött idag, trots rimligt tidig kväll ändå. Men är det något jag lärt mig under våren, så är det att roliga, sociala saker också kan ta energi. Jag ser mig själv som en social varelse så det slog mig aldrig att såna har roliga grejer kunde ta energi ifrån mig. Vissa mer än andra förstås, som här. Där jag inte kände jättemånga och då tar det lite mer förstås. Jag har på allvar inte förstått sambandet mellan min enorma trötthet vissa dagar har sammanfallit med såna här events. Det är oväntat svårt att ändra sitt mönster, men lever och lär antar jag. Så istället för att träffa vänner dagen innan, som jag brukar när jag ändå är i Helsingborg, stannade jag hemma och gick och la mig tidigt. För att jag inte orkar allt. För att vara glad på ett ställe, istället för småsur och trött på två. Ställde också in en resa till min morbror i England nästa vecka, och flyttade den till oktober för jag inte hinner eller orkar. Det tog emot så fruktansvärt mycket. Dels för jag saknar dem men mest på grund av att jag får så fruktansvärt dåligt samvete. Känner mig så otroligt dålig att det nästan utlöser fysisk ångest. Men det är del av processen. Att inse att både jag och mina relationer överlever även om jag inte är överallt hela tiden.

Vid tio var det gråt så fort någon slog stortån, så även om Algot ville kalasa hela natten var det dags att bege oss hem. Fyllda av ännu en sommarkväll.

15