2018-08-08

Ambitioner

Jag vill bli uppslukad av böckerna igen. Fastna i andra världar i stället för jämförelsen med andra. Längta efter en bok när jag inte läser den.
Jag vill läsa om böcker med en tydlig ton, som låtit mina tankar formas av någon annas språk: Fyrväktaren av Jeanette Winterson. Diva av Monika Fagerholm. Jag vet allt det här av Annika Paldanius. Alltings början av Karolina Ramqvist. Blonde av Joyce Carol Oates. Schopenhauer’s telescope av Gerard Donovan.
Jag vill hitta nya berättelser som ger mig samma sak.
Jag vill vara den mamma jag borde vara och inte den jag är.
Den som alla dessa fina ungar förtjänar.
Stadig och enkel, självuppoffrande men aldrig självömkande.
Den som aldrig skulle strunta i att torka smulorna från bordet för att hinna skriva en text. Den som aldrig har tankarna på annat håll för att tankar flyger i tusen riktningar bara man släpper dem fria,
den som är scenbakgrunden för barnens föreställning, inte en egen himla show.
Någon som alltid håller handen och lyssnar med hela sin varelse
som aldrig glömmer
att packa mössan
till dagis.

Jag vill skriva.
För att det är vad jag alltid gjorde, vad jag alltid har gjort –
i bilen på bussen om natten om somrarna långa ändlösa julidagar på altanen i mitt barndomshem när jag försökte skriva romaner medan mina jämnåriga upptäckte ungdomen

för att det gick månader ibland, en gång ett år, när jag inte skrev.
Och när orden väl kom ut var de en explosion. Stjärnfall och kometer och raketer och evigheter, det var klyschor på hög, berättelserna stockade sig, kom ut i fragment, de ville välla ut allihop på en och samma gång.
Det var dåliga texter, för orden var famlande och ovana, och varje gång tänkte jag:
nästa gång väntar jag inte så länge igen.

Och jag vill känna att det är tillräckligt.
Att det räcker med viljan och ambitionen.
Att man kan få sikta mot stjärnorna och landa i trädtopparna utan att känna att det är en raket som kraschat.

Att få strunta i det där de säger, att nära skjuter ingen hare,
få tänka att
kanske måste haren inte dö.

 

 

 

 

 

 

 

p.s Ulrikas blogg hittar du här och Facebooksida här.

8

Kommentera

Vilken fin text! Känner så mycket igen mig och både Blonde, Diva och Alltings början tillhör mina absoluta favoritböcker. Jag har en känsla av att det blir allt mer sällan jag lyckas kliva in i en bok på det sättet men jag vet inte om det beror på böckerna jag läser eller åldern som har trubbat av känslorna eller koncentrationssvårigheter på grund av internet och livet i allmänhet.

tack! Jag tror det ligger säkert lite i tiden, att vi blir alltmer ovana att ge oss själva långa sjok av endast fokus på en sak och inte bara scrolla vidare, jaga vidare till nästa grej. Men såg på din blogg att du hade ett ganska litet barn också? känner att jag hittat tillbaka till mitt läsande på ett helt annat sätt när alla barn passerat tre. men försöker också köra en-bok-med-i-väskan-istället-för-mobilen-strategin också, att ta fram och läsa några sidor ofta under dagen snarare än scroll. ger mer känslan av att vara inne i bokens värld ibland!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är markerade *.